Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Degas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
E. Degas, Spartanska flickor, som
utmanar gossar till strid, 1860.
I denna skissartade historiemålning
anar man Degas avsikt att
fullfölja traditionen från Ingres. I
några andra ungdomsmålningar
märker man ännu tydligare hans
respekt för den gamla konsten.
I denna bild frestas man kanske,
fö. med orätt, att fantisera in en
impressionistisk tendens. Det lätta
ljuset och den vibrerande
atmosfären och den snabba touchen är
nog besläktade med
impressionismen, men bara på samma sätt
som skisser ofta är det.
Ingres måleri, och detta innebär ju den fullkomliga motsatsen till all
impressionism. Degas sökte transponera intrycken från Manet och
japanerna i Ingres tidlösa, nästan abstrakta form.
Hilaire-Germain-Edgar De Gas (1839—1917) tillhörde liksom Manet
den parisiska överklassen, och han var liksom denne en elegant
världsman, kvick, skarp och intelligent. I likhet med Manet och småborgaren
Renoir var han i själ och hjärta en konservativ, som av sin starka
egensinniga begåvning tvingades intaga en revolutionär kampposition emot
det bestående. Degas hade sedan sin tidigaste ungdom känt en stark
dragning till Ingres och klassicismen, och i det avgörande ögonblicket,
då han just stod i begrepp att bryta med sitt föregående liv, kasta sina
juridiska studier och bli konstnär, lärde han känna mästaren personligen.
De ord som denne då gav honom som råd, följde han troget i hela sitt
liv: »Teckna linjer, unge man, många linjer; i minnet eller efter naturen,
det är på den vägen ni skall bli en god artist». Och Degas’ ambition var
säkert ursprungligen den att bli en trogen fullfölj are av traditionen från
Ingres, att bli en god porträtt- och historiemålare.
I sin tidigaste ungdom utförde också Degas nästan enbart porträtt
av den egna familjen och i nära anslutning till Ingres. De är visserligen
alltid utförda med en förfinad känsla för de koloristiska valörerna, men
färgen får aldrig dominera över linjen. Redan i dessa tidiga verk avslöjar
sig Degas som en djupborrande psykolog, beväpnad snarare med
intellektuell skärpa än med varm sympati. Intrycken från Ingres är
tydligt skönjbara, men samtidigt finns det redan i några av porträtten från
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
