Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Naturalism och impressionism utanför Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
A. Menzel, Balkongrummet, 184g.
Nationalgalerie, Berlin.
W. Leibl, Gossporträtt, 1872.
Privat ägo.
punkt tillfälliga. Menzel ger bara till synes på måfå tagna delar av
helheten, så får åskådaren i fantasien komplettera bilden. Denna nästan
maniska inriktning på återgivandet av tillfälliga ögonblicksintryck, på
ljusets lek och atmosfärens rörelse, gör Menzel till impressionist
tjugufem år innan fransmännen utbildat sin impressionism till fulländning.
De olika föremålens innehållsbetydelse är oväsentlig. Det enda som
betyder något är deras förmåga att ta upp och reflektera ljuset. Berömd
är numera hans »Balkongrummet» från 1845, ett enkelt rum med få
möbler, sett ungefär som Kerstings rum från 1812, men ännu friare
i sin uppfattning. Ingen flicka sitter här framför det öppna fönstret.
De strängt geometriska linjerna är upplösta. Ljuset och skuggan är
allenahärskande. Målningen är fulländat abstrakt, men den ger
samtidigt med förtätad intensitet det tomma sommarrummets poesi.
Det var emellertid först kontakten med den nya franska
naturalismen, som stimulerade de bästa tyska konstnärerna till ett måleri, vilket
— samtidigt som det förblev troget den finaste tyska traditionen —
i alla fall öppet bröt med det härskande tyska måleriet, Düsseldorfarnas
humoristiskt sentimentala novellkonst och Münchenskolans praktfullt
effektsökande historiemåleri. Det var Courbets friska ohämmade
naturalism, som blev den livgivande kraften och som kom de timida tyskarna
att övervinna sina hämningar. Courbet kom personligen till Tyskland och
visade sin revolutionära konst på flera utställningar. Hans främste tyske
lärjunge blev Wilhelm Leibl (1844—1900). Han var utbildad i München
med dess fina hantverkstradition. Courbets besök i staden 1869 blev en
upplevelse för den unge Leibl. Han blev en hänförd beundrare av
fransmannens måleri och han följde mästaren då denne återvände till
Paris. Leibl hade visserligen redan då sin personliga egenart
utformad, men han fann i Courbets konst ett stöd för sin egen strävan mot
ett friare måleriskt framställningssätt och en sannare syn på
verkligheten.
Plan var emellertid aldrig någon programnaturalist och han hade
aldrig en tanke på att utnyttja sin konst i propagandan för en eller annan
idé. Han blev bonde målare, men inte av någon speciell önskan att ge
bilder ur allmogens liv. Bönderna var helt enkelt de lättast tillgängliga
modellerna i den trakt där han slagit sig ner. Han ville inte berätta
sentimentala eller humoristiska bygdenoveller, önskade inte heller
monumentalisera eller idealisera. Han ville bara återge vad hans öga
såg. Han var en stark, sund och ursprunglig människa, och hans styrka
låg i ett sällsynt skarpt öga, en utomordentlig målarbegåvning och en
för tidens Tyskland sällsynt hög konstnärsmoral. Hela hans läggning
predestinerade honom till porträttmåleriet. Och han var också genom
sin sakliga ärlighet en mycket god porträttör. Han karakteriserade
inte sina modeller genom förtydligande överdrifter. »Om jag bara
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
