Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - »Klassiska» impressionister, Renoir, Degas och Cézanne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
till Bernard 1904: »Tolka naturen med hjälp av cylindern, klotet och
konen.» Inför skildringen av höjderna med kyrkan i Gardanne, sid. 255,
känner man sig frestad att till de av mästaren uppräknade geometriska
elementen lägga till kuben. Duken är en mäktig komposition, avvägd
och genomarbetad, husklungornas massa, krönt av kyrkan med sitt torn,
är murad med den typiska Cézanneska planbrytningen, dessa kubiserande
formationer, blockartat huggna och fast murade i bildytan;
volymskildringen har nått något fast och slutgiltigt. Till flykten bort i det arkadiskt
klassiska landskapet har fogats den verklighetsfrämmande tillvaron i de
geometriska gudomliga talens mystik.
»Jag försöker uttrycka perspektivet endast genom färgen», lyder ett
annat av Cézannes yttranden, som i ord närmast skildrar sensationen,
hur »de rödgula frukterna rullar fram ur duken, medan den blå
amo-rinen stadigt står på sin plats» (Reutersvärd), se färgbilden vid sid. 256.
Läran om färgernas stereoskopiska förmåga hade Cézanne snappat upp
av den originelle och föge kände estetikprofessorn nere i Aix, Paul
Souriau, som senare verkade i Nantes och Paris och 1889 gav ut sitt verk
»L’esthetique du mouvemant», rörelsens estetiska lagar. Han angav som
det lämpliga i en komposition att göra bakgrunden blå och samla röda
och gula föremål där framför, liksom han också talade om de abstrakta
formernas »kalla skönhet» och perspektiv med sinnrikt uträknade
förskjutningar av utgångsvinklarna.
Det finns i akvarellen med allén från 1888, som valts som inlednings-
Åven under 80- och go-talen, då
Cézanne byggde sina motiv i stram,
»klassisk» anda, bröt han sig ur
detta disciplinerade schema för mer
fria, ibland som på marginalbilden
nedan nästan brutalt expressiva
tolkningar. Badande, akvarell
omkring 1883. Museum of modern
art, New York.
Paul Cézanne, La toilette, omkring
igoo. Privat ägo, London.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
