Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Seurat och neoimpressionisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring 90-talet
Georges Seurat, Kvinna som metar,
en av de många figurstudierna till
»Grande Jätte» {nästa sida’),
teckning 1884. Jämför bilden
nedan.
ett stort antal skisser, som Seurat gjorde direkt inför motivet redan
sommaren 1883; han penslade upp dem i en väldig fart på små träpannåer
— först gällde det endast själva landskapet, därefter figurerna. Den
slutliga sammanställningen, där det kompositionella arbetet också
förenades med tillägg och uteslutningar, ägde rum inne i ateljén; i början
av året 1884 blev konstnären klar med denna sin första större målning.
Ett försök att få in den på salongen misslyckades och i stället kom den
att — visserligen utan att väcka större uppmärksamhet — få hänga på
independenternas — de oavhängigas — salong i maj 1884, den första
av de från 1886 årligen återkommande independentsalongerna.
Seurat var då bara 25 år gammal. Hans utbildning hade tidigt i
tonåren grundlagts under stor respekt och beundran för Poussin, Ingres,
Puvis de Chavannes och Holbein. Hans första studieteckningar visar
också en klart »klassisk» hållning och en linjeren skönhet. Men mycket
tidigt kom Seurat också att intressera sig för färgteoretiska problem,
lagarna om komplementfärgerna fann han diskuterad bl.a. i den då redan
femtio år gamla och tidigare av impressionisterna gärna lästa boken av
Chevreul, som han nu studerade tillsammans med sin kamrat
Aman-Jean. Det blev ytterst dels de extremt tillämpade konsekvenserna härav,
dels ett omsorgsfullt studium av Delacroix’ målningar, som ledde till
den färgteori som gemensamt tillämpades av den neoimpressionistiska
gruppen; utom av Seurat bestod den bl.a. av Signac, Pissarro och hans
son Lucien, Cross samt belgarna van Rysselberghe och van de Veide.
Det var en färglära som för den ytlige och ovane betraktaren gav ett
intryck av att alla dess utövare målade identiskt lika, och det skapades
även bland gruppmedlemmarna själva tanken att metoden var
huvudsaken; Seurat kunde också i övertygad trosvisshet säga: »Om ni vill
nå fullkomningen, så rätta er efter våra läror.»
Skiss i olja av samma figur som
ovan, 1884.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
