Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Seurat och neoimpressionisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
»Förståelsen för kontrastlagarna,
det metodiska särskiljandet av olika
element — ljus, skugga,
lokalfärger och belysningsfärger — och
dessas rätta balans och styrka, ger
duken dess utsökta harmoni» {Paul
Signac 1884 )— På badplatsen
vid Asnières, 1883—84. Tate
Gallery, London.
rymda — flickorna; där utgör den spänningsfyllda, rytmiserade
linjeverkan kompositionens bärande element. I Seurats verk är det i stället
kontrasterna mellan mörka och ljusa ytor, som utgör den omedelbara
upplevelsen. Ögat leds inte på samma sätt som i Renoirs målning runt
i ett jämnt löpande »mönster». I stället kommer blicken att omfatta
hela ytor och registrera balansen eller spänningen dem emellan; den
flyttar sig med fast förankring från den ena ytan till den andra, inte alltid
till ett angränsande parti utan lika ofta mellan olika, icke bredvid
varandra liggande delar av målningen.
Först kanske man uppmärksammar den sittande ynglingen, som har de
avlagda kläderna bakom sig på marken. De ljusa partierna av hans
kropp och de ännu ljusare klädesplaggen ramas in av mörka ytor, håret
och den skuggade profilen, badbyxorna och de ännu mörkare skorna och
rocken under skjortan. Så går blicken osökt över till den liggande mannen
i förgrunden, där fördelningen av ljusa och mörka partier väger mot
varandra på samma sätt som i högen med de avtagna kläderna men med
ytterligare förstärkt kontrastverkan. Ett liknande spel mellan mörkt och
ljust för blicken till den sittande mannen ovanför, som dragit upp byxorna
och solar ben och överkropp, jfr detaljbilden sid. 238 nederst; en
ytterligare accentuering av denna gestalt ger en sittande figur längre bort
på strandbrinken, medan den sittande ynglingen i förgrunden får sitt
komplement i pojken som står ute i vattnet upp till överkroppen.
Kompositionen arbetar alltså helt med dessa kontraster mellan mörka och
ljusa ytor, ställda emot varandra i balanserande horisontella och
vertikala plan. Den systematiskt ordnade uppbyggnaden blir ett
grundelement i Seurats måleri, en ny väg från verkligheten, en abstrakt syn i ytor.
Bakom den syntetiska bilduppfattning som präglar »De badande» ligger
Georges Seurat, Måltiden, porträtt
av fadern, teckning omkring 1884.
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
