Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Seurat och neoimpressionisterna - Paul Gauguin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring 90-talet
Georges Seurat, porträtt av Paul
Signac, teckning 188g—go.
Paul Gauguin, Hina Tefatu —
månen och jorden, Tahiti i8gg.
Inköpt av Edgar Degas på
auktionen i8gg, nu i Museum of
modern art, New Tork.
behärskar gruppen med de tre poserande flickorna från 1887, en mer
komplicerad, mindre till ytan bunden rörelse finns i Le Chahut, 1888—
90, och i konstnärens sista verk, cirkusinteriören från år 1890—91, sid.
266, har rörelsemomentet stelnat i en stiliserad, affischmässigt
dekorativ uttrycksform; Seurats beundran för den berömde affischtecknaren
Cheret har där otvivelaktigt satt sina starka spår.
»Om ni önskar att höra min uppriktiga mening, som jag är glad att få
tillfälle att framföra, så finner jag att den neoimpressionistiska metoden i
sig själv är felaktig. I stället för att hjälpa konstnären förlamar den honom
och gör honom kall.» Det är Pissarro som några år efter Seurats död
formulerar denna kritik mot neoimpressionismen. Han hade 1886 — trots
att han då redan var 56 år gammal — gjort allvarliga försök att lägga
om sin stil och följa Seurat och de unga, men med föga lyckat resultat.
Och han fortsätter sin kritik av neoimpressionisterna i ett brev till sin
son Lucien 1895: »Vilka teorier, trista och hopplösa. Det hela är idiotiskt,
deras vetenskap är humbug och sanningen är den, att de inte är några
riktiga konstnärer, att de har dödat sina sunda instinkter för en teori,
att Seurat som verkligen hade både talang och känsla ödeläde sin egen
spontana mottaglighet med en kall och trist teori.»
Det blev i stället Paul Signac (1862—1935) som längst kom att föra
riktningens talan. Han hade börjat som fullblodsimpressionist närmast i
Monets anda, men sedan han 1884 slutit sig till Seurat blev han gruppens
mest entusiastiske och trogne medlem och fortsatte under hela sitt långa
liv att måla i ett mosaikartat, fläckigt maner. För 1900-talets
konstutveckling fick framförallt Seurats stränga formbyggnad allmän betydelse;
neoimpressionismens teknik kom däremot endast att öva inflytande på
några få, exempelvis på Matisse, Derain och Braque under kortare
perioder i deras ungdom.
Paul Gauguin
»Måtte den dag komma — och det snart nog — då jag skall kunna fly
bort till skogarna på en ö i Oceanien, leva där både i extasens fulla
utlevelse och i djupaste ro och helt för min konst. Vara omgiven av en ny
familj, långt borta från kampen om pengar här i Europa. Där på Tahiti
skall jag i de tropiska nätternas tystnad kunna höra den ljuva musiken
av mitt eget hjärtas slag i innerlig harmoni med omgivningens många
gåtfulla väsen. Äntligen fri, utan penningbekymmer kan jag få älska,
sjunga och dö.» Så skriver Paul Gauguin (1848—1903) 1890, året före sin
första Tahitiresa, till sin danskfödda hustru Mette, som redan 1885 för
gott återvänt till sitt hemland tillsammans med barnen. Och på Tahiti
upplevde han sina lyckligaste men också bittraste stunder, där fick också
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
