Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Seurat och neoimpressionisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
I Seurats sista stora duk, Cirkus,
i8go—gi, har tillkommit ett
starkt stiliserat, dekorativt
rörelsemönster. — Louvre, Paris.
skapen (Signacs hamn- och kustbilder — liksom motsvarande av Seurat —
skildringar av folklivet utmed Seinestränderna, cirkus- och cabaretlivet).
Seurats utveckling efter »Grande Jatte» fram till hans för tidiga död
— han var bara 31 år då han 1891 dukade under för en halsinfektion
—-går mot en starkare betoning av rörelsemomenten. Man möter detta
drag redan samma år som »Grande Jatte» ställdes ut på sista
impres-sionistsalongen, där kritiken just vände sig mot »stelheten» hos de över
40 figurerna, som befolkar parklandskapet. Den nya bildsynen kommer
redan till uttryck på svartkriteteckningen med det dansande paret, sid.
■265. Clownen med sin partner bildar här ett slutet rörelsemönster —
nästan lika konsekvent som Renoirs badande flickor fast mindre
komplicerat — helt fogat till ytan, och svart-vittkontrasten har ökats med
linjerytmens spänning. Rörelsemomentet återkommer i olika stark grad på
de senare större kompositionerna. Den nästan kalligrafiska linjerytmen
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
