Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Paul Gauguin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
ord format konstnärligt testamente med titeln Avant et Après (Före och
efter). »Allt vad du skapar skall andas ro och frid. Undvik därför varje
ställning, som uttrycker en rörelse. Dina figurer bör befinna sig i
jämviktsläge. Vinnlägg dig om varje föremåls silhuett; konturens fulla
klarhet uppnår man endast med en hand, vilkens avsikt ej försvagas av någon
tvekan. Tänk alltid på konstnärerna i Persien, Kambodja och Egypten.
Greken är det stora misstaget, hur skön han för övrigt må vara. Då de
sinnesintryck vi får av färgen i och för sig är gåtfulla, kan man rent logiskt
endast bruka den i samma gåtfulla, symboliska betydelse varje gång man
inte begagnar sig av den för att teckna, utan för att giva rent musikaliska
sensationer, vilka härröra från dess egen natur, från dess förborgade,
hemlighetsfulla kraft. Man klandrar oss för att vi sätter rena, oblandade
färger vid sidan av varandra. I detta fall är segern nödvändigtvis vår, ty
i naturen är förhållandet detsamma. En grön färg vid sidan av en röd
ger inte som blandning en brunröd, men två vibrerande toner. Om ni nu
vid sidan av den röda sätter en kromgul, får ni tre toner, som gör
varandra rikare och som förstärka effekten av den första, den gröna. Sätt i
stället för den gula en blå, och ni får tre olika toner, som kommer
varandra att vibrera. Byt nu ut den blå mot en violett, och ni faller tillbaka
i en enda ton, men denna gång en sammansatt, som närmar sig de röda:
Paul Gauguin, Varifrån komma
vi? Vad äro vi? Vart gå vi? —
Museum of Fine Arts, Boston. —
»I en mäktig lund, bakom vilken i
fjärran skymta en gyllene himmel
och gyllene aftonsvala vatten röra
sig stilla och högtidligt, ensamma
eller i harmoniskt slutna grupper,
de sällsamma gestalterna, vilka
beskuggas av det rena, blåaktigt
skimrande ljusdunklet, som varken
är dagens eller nattens. Allt är
vila, frid och ro. Men ur denna
tystnad tycker man att det slår
emot en som en aning av vällukt-
2^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
