Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Henri Rousseau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Henri Rousseau, Den sovande
zigenerskan, 1897. Museum of
modern art, New York.
konstuppfattningen hos den lille troskyldige spelmannen Rousseau och
den raffinerade, genommusikaliske Paul Klee en generation senare.
»Barbariet betyder för mig ett föryngringens bad. Jag vill drömma
mig långt bort, längre bort än till Partenons hästar (den klassiska antiken)
— ända bort till min barndoms leksakshäst, till min lilla trähäst.»
Gauguin har med dessa ord talat om sitt och konstens behov att fly
kulturen och söka sig till ursprungligheten. Hans flykt från verkligheten
kom ju också att föra honom långt bort över världshaven till Stilla
oceanens orörda övärld. Rousseau undgick att behöva se sin hårda
verklighet, då han alltid bar »naivistens» troskyldiga glasögon. Men han har
också en annan drömd verklighet, som han gestaltat i en serie målningar
med motiv ur djungelns och urskogens värld. Var har han mött den?
Själv brukade han någon gång på senare år berätta, hur han i sin
ungdom deltagit som trumpetarpojke i det mexikanska fälttåget på 6o-talet,
då Frankrike förgäves sökte undsätta den olycklige kejsar Maximilian.
Det har ännu inte gått att reda ut, om detta är rena fantasier. Att han
däremot ofta promenerade och skissade i den lilla zoologiska trädgården
»Jardin des Plantes», som låg i närheten av hans ateljé, är säkert. Och
hans intryck och drömmar blev till en fantastisk djungel värld med lejon,
tigrar, apor, svarta gudinnor, skräckinjagande ormar, lysande, färgstarka
frukter och gyllene bananklasar i den yppiga grönskan.
Till denna ganska betydande grupp målningar hör närmast ett av
Rousseaus storverk, »Den sovande zigenerskan», målad 1897 och
beundrad av flera av samtidens stora konstnärer, bland dem framförallt
Renoir och Degas. Det var tavlans rena, »klassiska» rofylldhet, det
allmängiltiga, »eviga» draget, som talade till den generation konstnärer,
som varit de första att reagera mot impressionismens som de ansåg ytliga
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
