Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Montmartre-gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
Henri de Toulouse-Lautrec,
Joc-keyen rider till starten, litografi
1899. — Skillnaden mellan
Toulouse-Lautrec och impressionisterna
i skildringen av rörelsen visar
jämförelsen med detaljer av Manets
bildfrån kapplöpningsfältet {t. v.).
velie Athene, konsthandlarna Goupil, Durand-Ruel, Vollard och Pappa
Tanguy). Det är snarare för att de står som de mest typiska skildrarna
av »Montmartrelivet», av sekelslutets brokiga och världsberömda
jättekabaré. Kanske också därför att de tre är svåra att placera i samband
med den mer allmänna utvecklingslinjen. Forain står delvis som en
brygga mellan impressionisterna och 90-talets män, Toulouse-Lautrec
fortsätter Degas’ självständiga linje utan att förena sig med någon av
90-talets många grupper, Valadon blir en förbindelseled mellan
90-tals-generationen och fauvisterna.
»Skildra vardagslivet» . . . »fånga ögonblicket» . . . »en konstnär
skall studera sin egen tid». Så lyder några av Jean Louis Forains (1852—
1931) satser i en programartikel till tidningen Le Fifre, en övertygande
bekännelse till realismen, i vilken också impressionisterna mycket väl
kunde instämma. Det var skulptören Carpeau som först förde Forain
till ett realistiskt studium, och ganska betecknande är att bland äldre
konst som särskilt lockade honom var Holbeins fint mejslade teckningar.
När han refuserades av juryn för 1874 års salong, sökte han kontakt med
de oppositionella, med impressionisterna, och fick också till och med
några lektioner av Manet. Forain kom att fortsätta Daumiers linje,
sam-hällssatirikerns och karikatyristens; han tog också starka intryck av
Degas, som själv lär ha fällt följande ord om honom: »Han hänger
ännu i mina rockskört, men han kommer att gå långt om han bara vill
släppa taget.» Det är särskilt som grafiker han gjort sig ett namn, han
är elegant, ibland bitande elak och avslöjande men föga originell, och
blev därför också mycket använd som tecknare för pressen, Le Rire,
La Vie Parisienne, Figaro.
I kvarteret där Forain på 80-talet hade sin ateljé, bodde också några
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
