Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - Montmartre-gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring 90-talet
Henri de Toulouse-Lautrec,
Konst-beriderskan i Cirque Fernando,
1888. Art Institute, Chicago.
Samma år hade konstnären mött
Gauguin, som entusiasmerade
honom för de japanska
färgträsnitten.
andra konstnärer, bland dem den stumme djurmålaren René
Prince-teau, som blev Toulouse-Lautrecs första lärare. Grannskapet gjorde att
Lautrec kom i kontakt med Forain och genom hans förmedling blev
han också presenterad för sin idol, Degas.
»Kom ihåg min son, att ett liv ute i friska luften och i solen är det
enda hälsosamma. Allt som är berövat sin frihet förtvinar och dör bort.
Denna lilla bok om falkar skall lära dig att sätta värde på de stora
vidderna, och om du en dag känner livets bitterhet, så kommer hästen och
också hunden och falken att vara dina kära kamrater, som får dig att
glömma dina sorger.» Så skrev greve Alphonse de
Toulouse-Lautrec-Monfa i en bok om falkjakt, som han gav sin elvaårige son Henri (1864—
1901) till nyårsgåva 1876. Han talade av egen erfarenhet. Generationer
tillbaka hade det fria livet på hästryggen med spännande
parforce-jakter eller långa ensamma ritter hört till livsföringen hos de manliga
medlemmarna av den grevliga ätten de Toulouse-Lautrec, som sträckte
sina rötter tillbaka till korstågstiden och där marskalkar av Frankrike
efterföljts av mer obetydliga kammarherrar och hovmän. De senare
generationernas lantjunkare hade i isoleringen nere på godsen kring
familj estaden Albi frambragt en skara egensinniga gestalter, vars
egenskaper genom flitiga ingiften överfördes till efterkommande i allt mer
förädlat skick. Greve Alphonses fader hade varit en känd tävlingsryttare
och dessutom en utmärkt tecknare, själv var han — åtminstone utanför
släktkretsen — ansedd som ett stort original.
Sonen Henris framtid tänkte sig fadern och den tystlåtna, blida
modern närmast som en fortsättning av de gångna släktledens
gods-ägarliv. Men redan samma år som Henri fick boken med faderns
påskrift, råkade han ut för ett allvarligt benbrott som hämmade vidare-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
