Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring 90-talet, av Åke Meyerson - James Whistler — England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Meyerson
James Whistler, Porträtt av
konstnärens mor, ett arrangemang
i grått och svart, 1872. Louvre,
Paris.
annat han ser framför sig därigenom vore en konstnär, skulle
konstnärernas kung vara fotografen.»
Det är ett klart angrepp på realismen, först och främst på Courbet,
för vilken Whistler under sina första parisår under 50-talets senare hälft
hyst stor beundran, liksom hela kretsen av unga målare såg upp till
revolutionären som 1855 utställt för sig själv i opposition mot salongen
(jfr sid. 170). Och Whistler kom också — trots språkskillnaden, han var
född amerikan — att få nära vänner bland sina jämnåriga i denna krets,
där många av de blivande impressionisterna umgicks, och på
Fantin-Latours grupporträtt, sid. 195, har han också fått en central placering.
Men redan med 60-talets ingång bröt han upp från denna miljö och
bosatte sig i London och kom heller aldrig att fortsätta varken Courbets
eller impressionisternas linje. Hans vandringar i Louvre, där han liksom
de andra ungdomarna kopierade gamla mästare, hade fört honom till
Rembrandts ljusdunkel och Velazquez’ suveräna penselföring. Liksom
för Degas — med vilken han var jämnårig — blev också Ingres’
linjerytmik av största betydelse, en sida av hans konst som fick mer näring
av kontakten med prerafaeliternas England. Men det som starkast
präglar hans måleri är intrycken från den östasiatiska konsten. De
japanska färgträsnitten fick inte bara betydelse för impressionisterna, sid.
181—184, lika stor roll kom de ju att spela för 90-talets motströmningar.
Whistler tog upp både deras kompositionella element med höga hori-
»Jag gör anspråk på att behärska
linjen och jag söker att få ut så
mycket som möjligt av varje enskild
kurvatur eller varje rät linje.» —
Aubrey Beardsley, Cellospelerskan,
1893.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
