Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
alltifrån den klassiska antiken. Den etnografiska forskningen har gjort
konstnärerna bekanta med främmande, primitiva kulturvärldar, i vilka
de finner nya och godtagbara utgångspunkter. Men samtidigt lever de
med i högt utvecklade kultursamhällen, som sätter sin oundvikliga
stämpel på dem, samtidens filosofi och vetenskap ger bakgrunden till
deras handlande.
För att kunna rätt förstå den unga konsten med dess manifest och
deklarationer, som under dessa år gör konstlivet till ett så motsägelsefullt
och brokigt varierat händelseförlopp, måste man ta hela det andliga
livet i betraktande. Lika litet som under föregående sekler är konsten
fri från beroende av vad som rör sig i tiden. Ofta uttrycker konsten de
stora problemen ännu åskådligare än vad vetenskap och litteratur lyckas
göra. De filosofiska och fysikaliska världsbilderna är inte längre två skilda
system, utan från och med 1900-talets början flätas de in i varandra på
ett komplicerat och oroande sätt. Einsteins relativitetsteori upphäver all
fast beräkning. Den gamla rent mekaniska världsuppfattningen har inte
längre någon giltighet därmed. I dess ställe kommer en sorts
magisk-dynamisk tro. Alla de gamla lagarna 0111 orsak och verkan förlorar likaså
sin betydelse. Något absolut fast och oföränderligt existerar inte längre,
sedan Einstein hävdat att alla kroppar kan förändras och få nya former.
Tiden och rummet, som är beroende av kropparnas rörelser, förlorar
därmed sin exakthet. Hela naturen blir sådeles något obestämbart
flytande, och när man tidigare kunde förlita sig på allmängiltiga lagar
för alltings sammanhang, kan man nu endast ställa upp allmänna regler,
göra genomsnittsvärderingar. Tidigare uppfattade man världen som en
fast enhet, nu kan man endast förstå den som en rörlig och föränderlig
mångfald. I och med att allting är aktivt och levande blir det också
skapande, världen är produktivt liv.
Det mänskligt levande får därmed allt större betydelse. I filosofien
förkunnade Nietzsche livets härskande allmakt. Enligt Bergson och hans
»élan vital» är människans intuition den skapande grundkraften i världen.
Förkunnandet av viljans frihet kommer hela den västerländska kulturens
enhet att sprängas. Intresset blir alltmer inriktat på det själsliga. Själen
befrias genom psykoanalysen, Freud är den store friläggaren av alla det
undermedvetnas krafter. På så sätt blir diktningen alltmera subjektiv,
själslig och fylld av mystik och i samband därmed blir religiösa
stämningar mera allmänna. Naturligtvis hade konstnärerna endast mera
obestämda föreställningar om dessa andliga tendenser i tiden, de var
mestadels okunniga om den bokstavliga lydelsen av de nya teorierna,
men de kände dem som stöd.
Mystiken och irrationalismen kommer till mycket stor del fram just i
bildkonsten. Allt fast och påtagligt blir avmaterialiserat. Endast den
mänskliga anden skall härska, det blir expressionism. Einsteins relativi-
22
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
