Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
tetsteori får ett utmärkt exempel i kubismen med dess upphävande av
alla de gamla lagarna om rummets enhet. Läran om tidens diskontinuitet
och rummets mångfald syns tydligast hos de italienska futuristerna.
Psykoanalysens lärdomar tas upp av dadaister och surrealister.
I hela Europa följde de nya konsthändelserna slag i slag. 1905
framträdde för första gången en grupp unga fransmän, de s.k. fauvisterna.
Kärntruppen bildades av Henri Matisse, Albert Marquet och Georges
Rouault. Till dessa slöt sig ungdomar från olika håll, Georges Braque,
André Derain, Maurice Vlaminck m.fl.
Dessa konstnärer hade börjat med att pröva på impressionismen och
sedan hade de med öppen mottaglighet vänt sig till alla dem som
reagerade mot denna riktnings bundenhet, Cézanne, Toulouse-Lautrec,
Gauguin och framför allt van Gogh. De började också upptäcka äldre
konst som hade en strängare bildskaparvilja i stil med deras egen ännu
så länge mera obestämda; romanska skulpturer, fornkristna mosaiker,
egyptiska vaxmålningar; och därifrån var steget kort över till den
primitiva konsten och främst negerskulpturen. De sökte nya lagar för
konstnärlig uttrycksfullhet genom färg och form, de var expressionister. Hos
några av dem skulle de dekorativa synpunkterna komma att dominera,
medan andra skulle komma att arbeta i en mera känslomässig anda och
åter andra forma en ny verklighet av matematisk beräkning.
Ungefär tre år senare hade de båda allvarliga sökarna Pablo Picasso
och Georges Braque funnit nya möjligheter att tolka verkligheten.
Vägledda av Cézanne, Seurat och negerskulptur började de bygga upp en
konst av strängt vetenskaplig beräkning och kyligt asketisk hållning.
Denna kubism samlade snabbt anhängare både i Frankrike och på andra
håll.
De unga fransmännen var inte ensamma om att söka en brytning med
det gamla vid denna tid. På andra håll i Europa uppstod ungdomligt
revolutionära gruppbildningar, framför allt i Tyskland där man kände
det som en nationell angelägenhet att visa sitt oberoende av latinsk
klarhet och förnuftsmässighet. Beroendet av de samtidiga tendenserna i
Frankrike var inte desto mindre ganska starkt på sina håll och till Paris
var det många tyskar som sökte sig för att sluta som direkta imitatörer
av fransmännen. I Dresden bildades 1906 en konstnärsgrupp som tog
namnet »Die Brücke», bron. Dit hörde bland andra Emil Nolde, Ludvig
Kirchner, Max Pechstein och Karl Schmidt-Rottluff. För dem var
Munch och van Gogh de stora ledstjärnorna, alltså två utpräglat nordiska
målare med inriktning på det själsliga, men konstnärerna försökte att
ytterligare intensifiera allt det patos, de vilda överdrifter och
konstverkens karaktär av ohämmad självbikt som redan var ganska kraftig hos
dessa båda målare. Andra strävanden i liknande riktning fick något
senare sin organiserade form, 1912 bildades gruppen »Der blaue
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
