Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Bonnard (b. l.) - Utrillo (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
mot Picasso. Hans ålderdoms konst står i sin harmoniska ljuvlighet, där
man bara anar ett stänk av svårmod, som en symbol för den levande
franska traditionen, medan Picassos måleri blir sinnebilden för
revolution och omvälvning.
Utrillo
Bonnard sammansmälte på ett medvetet raffinerat sätt
impressionismen med 90-talets syntetism till ett helt personligt uttrycksmedel.
Direktare, mera naivt spontant, tog Maurice Utrillo sin utgångspunkt i
impressionismens konst. Hans mor var målarinnan Suzanne Valadon,
modell och väninna till de stora impressionisterna på 1880-talet. På ett
gammaldags omständligt språk har han börjat sin självbiografi sålunda:
»Jag är född i Paris, på Rue de Poteau (jag har en aning om vad det
var för ett nummer, men jag kan inte säga det) den 25 december på
juldagen (sic) i nådens år 1883.
Min mor, ett helgon, som jag välsignar i min själ och dyrkar som en
gudinna, en upphöjd varelse full av godhet, rättfärdighet; en välgörande,
självförnekande, intelligent, modig, undergiven kvinna; en utvald kvinna,
kanske den största konstnärliga begåvningen i världen under det
århundradet, denna ädla kvinna uppfostrade mig alltid efter moralens,
pliktens och det rättas strängaste bud.
Men ack! Varför har jag inte följt hennes uppriktiga råd? Jag lät mig
lockas in på lastens väg, känslolös som jag var och förledd av orena,
vällustiga varelser, klibbiga sirener med ögon brinnande av fördärv,
vilka av mig som redan var en vissnad rosenbuske, har gjort en
frånstötande fyllbult, ett föremål för medlidande och offentligt förakt. Sorgligt
oändligt sorgligt. Måtte Han förlåta mig, mitt livs Skapare.»
Det är oundgängligt att betona Utrillos hopplösa alkoholism. Av den
är hans konstnärsskap betingad. Redan i barndomen visade han abnorma
böjelser i den riktningen. Modern försökte med all makt motarbeta de
sjukliga anlagen men förgäves. Hon sökte då en ny läkare som rådde
henne att sysselsätta sonen så intensivt som möjligt med någon hobby,
måleri t.ex. Men Utrillo spjärnade emot. Han visade inte något utpräglat
konstnärligt intresse. Men han gav med sig och började måla. Och när
han väl börjat gick han upp i måleriet med en besatthet som har få
motstycken. Moderns försök att få honom borgerligt placerad i något
passande yrke misslyckades. Sonens matematiska begåvning hade
kommit henne att hoppas på en bankplats för honom. Men han var bergtagen
av måleriet.
Hans första målningar visar Parismotiv med tydlig påverkan från
impressionismen, men omkring 1910 sker en förändring i hans utveckling.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
