Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Att måla själar (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
finna dels bland de franska fauvisterna, dels i den tyska gruppen »Die
Brücke», men många står alldeles ensamma. Dock bör man betänka
att det expressionistiska, det själstolkande draget i deras konst aldrig
är ensamt syftemål. I lika hög grad som de andra av tidens konstnärliga
förnyare strävade de efter en ny och slående bildform. Att finna någon
sådan lyckades dem emellertid knappast, tvärtom är expressionisterna
de mest traditionsbundna av alla dem som under åren före och under
det första världskriget lade grunden till den nya fria konsten.
Ej heller hade denna expressionism någon teori. Ingen av konstnärerna
med denna läggning har någonsin frestats att i ord formulera vad de så
mycket tydligare kunnat säga med färgernas och formernas hjälp. Allting
kommer an på konstnären som individ och hans egen skaparkraft. Det
gäller inte så mycket för konstnärerna att återge den yttre verkligheten,
utan de syftar till att med motivets hjälp forma ett uttryck för sina inre
upplevelser. Att måla själar var ett av deras älsklingsuttryck, de sökte
efter det naket avslöjande, de eftersträvade ett intryck av hudlös sårbarhet.
Helst skulle allting vara levande, upprört och i rörelse. En kritiker från
impressionismens tid kunde använda målarnas uttryckssätt och skriva
om ett landskap med ett kyrktorn, att tornet stod fint mot himlens grå
toner. Den expressionistiske författaren skriver i stället att tornet borrar
sig in i himlen. Han känner det så, han ser hela naturen som en
dramatisk konflikt mellan krafter, synliga och osynliga, bundna och obundna.
Alla motiv uppfattas av konstnärerna på detta dynamiska sätt. Till och
med i ett stilleben kan de låta dessa krafter spela. Den besjälade natur
som var en sådan verkningsfull skapelse av 1800-talets nyromantik blir
i högsta grad intensifierad av expressionisterna. Dessa målar sitt eget
exalterade känsloliv, som de låter fylla och ge liv åt tämligen stillsamma
motiv. Men de kan också välja sådana motiv som har verkligt dramatiskt
och patetiskt innehåll, naturen i storm, särartade människor, storstadens
buller och larm. Det åsyftade resultatet når dessa målare genom häftiga
överdrifter i färg, linjer och proportioner.
Med endast den personliga uttrycksviljan behövde dessa konstnärer
dock ingalunda gå till verket. Den närmsta förutsättningen var som
nämnts van Gogh, som på både fransmän och tyskar utövade ett
starkt inflytande, vidare Edvard Munchs nordiskt tungsinta och
själs-avslöjande konst, som gav den tyska expressionismen god näring.
James Ensors egendomligt upplösta visioner kunde ge impulser mot
mystik och själsupplösning. Sedan gjorde man under arbetets gång
ständigt nya, inspirerande upptäckter. Framför allt var det primitiv
konst i alla former såsom negerskulptur, barnteckningar och de
sinnessjukas konstalster. Såsom alltid brukar ske i sammanhang med nya
konstnärliga stilrörelsers genombrott blev konsthistorien utsatt för
revidering. Nya idoler hämtades fram ur glömskan, vilkas stil passade sam-
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
