Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Att måla själar (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Emil Nolde, Masker. Museet i
Essen. Motivet med dessa
hängande och liggande masker med
groteskt förvridna anletsuttryck har
konstnären varierat i ett stort antal
målningar. James Ensor har målat
liknande konstverk, men Noldes
arbeten utmärker sig genom sin
brutala teknik och skrämmande
hånfullhet.
som han visserligen inte direkt tillhörde men med vars medlemmar han
stod i intim kontakt. I Noldes måleri är det två motivgrupper som är
dominerande. Den ena är de religiösa målningarna med motiv ur Jesu
historia, den andra är hans stilleben med masker. De på väggen
hängande, stående eller liggande maskerna, som Nolde i så stort antal målat,
är visserligen inte alltid direkta negermasker utan ofta vanliga groteska
papier maché-huvuden. Sammanhanget med den primitiva konsten
och dess karaktärsfulla överdrifter och förenklingar är ändå uppenbart.
Nolde tar fasta på den inneboende mystiken i dessa skrämmande orörliga
ansikten utan ögon och verkligt liv, och med hjälp av hårda dissonanser
i koloriten låter han sina målningar få ett skärande hårt uttryck.
Kompositionen är mestadels skenbart vårdslös och tillfällig, den liknar mest
impressionisternas men genom att allting annat är borttaget ur bilden
med undantag för dessa skrämmande mänskliga avbilder får målningarna
en kuslig intensitet. Gult och mörkt blått är en av konstnärens mest
omhuldade kontrastverkningar, och som bakgrund låter han gärna
grumliga mörka toner bilda dystra ackord. Det är en konst som står så långt
bort som möjligt från fransmännens delikata kolorism, den verkar som
ett slag i ansiktet och det har väl också varit konstnärens mening. I
Noldes långa serie av religiösa målningar är det trots hänsynslösheten
den hemlighetsfulla undertonen av mysterium och högtidlighet som ger
Karl Schmidt-Rottluff, Vid
stranden, 1913, träsnitt. Trots den
tillkrånglade kompositionen med dess
uttrycksfulla rörelseschema är
beroendet av negrernas skulpturkonst
tydligt märkbart. Formernas
snidade hårdhet erinrar om Picassos
och Braques några år tidigare
arbeten, som inledde kubismen.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
