Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Att måla själar (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
i 90-talets etsningar, och den nästan immateriella vision av en lidande
åldring som är den 74-åriga konstnärinnans sista självporträtt.
Som både social konstnär och expressionist skulle man likaså kunna
beteckna George Grosz (f. 1893), ursprungligen tysk men sedan 1932
verksam i U.S.A. Det är dock en oerhörd skillnad mellan hans och
Käthe Kollwitz’ konst. Genom att han är så mycket yngre har han först
genomlöpt dadaismens fullständiga konstanarki, varom mera i annat
sammanhang, han hörde till Berlingruppen vid det första världskrigets
slut. Men Grosz fann snart både mening och tendens i sin konst. I
groteska och hånfullt deformerade teckningar lät han alla efterkrigstidens
osunda fenomen och osympatiska gestalter framträda i all sin vidrighet.
Han frossade i osmakliga effekter som fogades samman i barockartad
rikedom och rörlighet. Människornas andliga låghet och materiella
elände blev outhärdligt motbjudande genom konstnärens uttrycksfulla
överdrifter. Den sociala och politiska tendensen i Grosz’ arbeten kom
till och med i öppen konflikt med samhället. 1923 utgav han en del av
sina blad som ett album med titeln »Ecce Homo» och detta verk blev
beslagtaget av polisen, dock inte för den konstnärliga formens skull utan
för innehållets. Den sarkastiska bittra samhällsuppfattningen har Grosz
under denna tid gemensam med författare som Alfred Döblin och Bert
Brecht. Den senares och Kurt Weills Tolvskillingsopera har samma hetsiga
fränhet som Grosz’ konstverk. Men Grosz varken ville eller kunde höja
sig till de sublimt poetiska höjdpunkter som gör Tolvskillingsoperan till
ett arbete i rik och mänsklig art. När han lämnade den nervöst
karikerande spröda kalligrafm, var det för att bli torrt saklig både i form och
innehåll. Som amerikansk konstnär har han låtit dessa ideal fullföljas mot
mondän akademism. Hans 20-talsteckningar har emellertid haft mycket
stor betydelse för tidens skämttecknings- och karikatyrkonst. Den
ironiskt deformerande stilen fick många efterföljare.
Tyska konstfilosofer gjorde expressionismen till det sannaste uttrycket
för den äktgermanska anden. Den expressionistiska konsten i Frankrike
gav dem anledning att med triumf konstatera hur den tyska anden
erövrat också la douce France, hur Wotan och Brünhilde segrat över
Apollon och den heliga Geneviève. Man sökte efter tydliga bevis på att
dessa franska målare egentligen hörde till det germanska moderlandet,
och det var lätt utforskat att de nästan alla hade nordiskt blod i sina
ådror. Detta skulle således förklara att de hade så litet gemensamt med
den stora franska traditionen, med latinsk förnuftsmässighet och känsla
för hantverkets utsökthet. Waldemar George kallade expressionismen för
den moderna formen av den gotiska anden, och alla tyskar instämde
entusiastiskt häri. Fransmännen själva kunde ge en annan förklaring.
Georges Rouault, Självporträtt,
litografi. I hemlighetsfull
klär-obskyr av nästan Rembrandtsk
karaktär döljer sig ansiktet delvis,
och de starka kontrasterna mellan
ljust och mörkt skapar den
dramatiska uttrycksfullhet som tyskarna
oftast sökte åstadkomma genom
förvridna proportioner.
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
