Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Att måla själar (l. e. å.) - Dramatisk skulptur (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
använder han sig helst av klassiska mönster, en väg eller gata går från
förgrunden inåt mot bilddjupet och sidokulisser av hus eller träd
flankerar. På så vis arbetar han gemensamt också med de reaktionära
realisterna. Bildytan fordrar ingen avgränsning i planet hos honom som
hos de andra fauvisterna och hos expressionisterna i övrigt utan han
närmar sig de akademiska idealen. Därför hör Vlaminck också till de
målare som med åren blivit alltmer hatfulla mot de moderna abstrakta
konstriktningarna och till slut deras svurne fiende som offentligen gått
till angrepp.
Även hos en liten grupp fransmän födda omkring 1890 kan man
urskilja expressionistiska ideal. De arbetar med tung, dov färg och pressar
formerna samman i ansträngt invecklade kompositioner. Det själsliga
är dock inte lika starkt betonat och deformeringarna är inte så
våldsamma som hos tyskarna. Som representanter för dessa målare kan
nämnas Marcel Gromaire och Max Goèrg. De egentliga expressionisterna
i Frankrike är emellertid inte fransmän utan naturaliserade utlänningar.
I viss mån kan Chagall räknas dit, men huvudparten av hans æuvre får
betecknas som surrealism. Polacken Kislings konst har blivit mer och
mer salongselegant men hade också ursprungligen all den vildhet och
fränhet som är betecknande för Chaim Soutine (1894—1943)- Han föddes
i ett litauiskt ghetto och kom 1911 till Paris. På 20-talet har han funnit
sin konstnärliga form och den bygger på van Gogh både i innehåll och
utformning. Han bekänner sin avsky och sitt hat mot tillvaron i
våldsamt gripande natures mortes, som är uppbyggda av döda djur, styckade
och stadda i förruttnelse. Sammanfallandet och upplösningen är
skildrade brutalt och hänsynslöst. Sina figurbilder ger han en kolorit i ton
av gatans smuts, och de oroligt förvridna formerna betonar känslan av
plåga och lidande. För vuxna personer har han snarast förakt, men barn
kan han måla med stark medkänsla, ja nästan ömhet då han betonar
deras oskuldsfulla främlingskap i tillvaron. Det är på sätt och vis en ganska
internationell expressionism som Soutine företräder, den är av nästan
samma art som Kokoschkas.
Chaim Soutine, porträtt av Mme
Marcel Castaing, 1928. Privat
ägo, USA. Både modern elegans
och skälvande, nervös sensibilitet
har fått ett slående uttryck i denna
något om van Gogh erinrande form.
Dramatisk skulptur
Det är egentligen bara genom den sena dateringen på sina arbeten
som den franske bildhuggaren Antoine Bourdelle (1861—1929) kan föras
till 1900-talets konst. Utgången ur Rodins ateljé och medhjälpare
till denne stod han till en början i samma problemställning gentemot
impressionismen som sina något äldre landsmän bland målarna,
Cé-zanne, Renoir och Gauguin t.ex. Visserligen kan inte de vanliga
stiltermerna för måleri direkt flyttas över på skulpturen, men Rodins mjukt
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
