Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kubismen (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Pablo Picasso, Grönt nature morte,
1914. Museum of Modern Art,
New York. Den tidigare
strängheten är på detta stadium
övergiven. Den heroiska kubismen
efterträdes av en lekfull och
behagligt insmickrande
»rokokokubism» i brokiga färger och med
splittrad komposition. Den
poin-tillistiska tekniken i småpartierna
kontrasterar effektfullt mot den
släta bakgrunden.
skåpet Juan Gris kunde stanna kvar och måla vidare. Därför blir
kubist-måleriet också från och med denna tid en serie av individuella
prestationer medan det tidigare var ett utpräglat stil- eller skolmåleri, lika
regelkontrollerat som någonsin det akademiska. Detta utesluter
ingalunda att en uppmärksam betraktare kan särskilja individuella egenheter
hos kubisterna. Hos Picasso är det den outtröttliga
uppfinningsrikedomen och förmågan till variation som frapperar. Han är ständigt inne
på nya linjer och prövar uppslag som han senare skall fullständigare
utnyttja. Många av hans verk är tidiga prov på surrealism. Den ryska
konstruktivismen föregrips i hans plastiska arbeten. Han kan kombinera
den ytterliga formtukten med rent expressionistiska uttryckssätt när
det gäller dimensioner och färg. Redan 1915 börjar Picasso för övrigt
att parallellt med kubismen arbeta med en rent klassisk stil å la Ingres.
»Jag söker inte, jag finner», är hans egen förklaring till dessa
metamorfoser i hans konstnärskap, som under dessa år började vinna rykte
och gjorde den forne bohemen till rangerad karl och en eftersökt person
i den kulturella societén. Gertrude Stein, den amerikanska
författarinnan, har på ett pratsamt och roande sätt skildrat privathändelserna
bakom kubismen i Alice B. Toklas krönika, och där får man på nära
håll följa Picasso från obemärkthet till framgång. När kriget började
tog han avsked från Braque i Avignon, där dessa båda kamrater åter
skulle träffas 1946 efter att inte ha sett varandra under hela mellantiden.
Picasso som inte behövde gå till Frankrikes försvar stannade kvar och
började måla ett nature morte med titeln »Vive la France». Rikare än
i denna målning hade kubismen aldrig uppträtt. Alla färgplan är livligt
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
