Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kubismen (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Fernand Léger, Tre figurer, 1920.
Privat ägo, Paris. Gråtonig fond
och rött, gult och blått tillsammans
med svart är Légers koloristiska
schema. Den moderna tidens
maskinrytm och hårda former är det
huvudsakliga motivet för hans
strängt virila måleri. Arkitekturen
blir en maskin, där människan är
en av delarna.
höll en föreläsning om måleriets mål och medel gav han följande
betecknande självdeklaration: »Måleriet är för mig som en mycket tät och
enhetlig vävnad, där ränningen är den representerande eller estetiska
sidan och varpen är den arkitektoniska, tekniska eller abstrakta sidan.
Dessa korsande trådar understöder varandra ömsesidigt och saknas det
ena slaget, är väven omöjliggjord. En bild utan avbildande syfte kommer
enligt min uppfattning att förbli en ofullbordad teknisk studie, emedan
den just fullbordas genom sin avsikt att avbilda. En målning som endast
är en slavisk kopia av motivet skall heller aldrig bli ett konstverk, ty även
om man menar sig uppfylla den färgade arkitekturens villkor kommer
det att saknas estetik, dvs. ett urval av uttrycksfyllda verklighetselement.
Den skall alltid förbli kopia och aldrig bli motiv.»
Liksom Gris hade Fernand Léger (f. 1881) ursprungligen tänkt att bli
ingenjör. Det märks också tydligt i hans konst, som avgjort betonar det
konstruktiva. Redan i koloriten intar Léger en särställning.
Gråtonig-heten, som vibrerar så mjukt och musikaliskt hos Braque och Picasso, får
hos honom en metallaktig glans, han är betydligt hårdare än de andra
målarna. Tillsammans med detta grå börjar han tidigt använda rena
klanger av rött, blått och gult. Därför har hans målningar en elementär
klarhet i färgen, och samma sak kan sägas om deras form. Cézannes
ytbehandling var hans utgångspunkt, en mönsterverkan i två dimensioner som
låter det motiviska få behålla sitt sammanhang. Med undantag för några
få utpräglat abstrakta försök behöll Léger motivets enhet under hela
den egentliga kubistperioden. I motsats till de andra valde han motiv
med rörelseskildring och händelseförlopp. Så gott som aldrig målar han
kubismens vanliga stilleben och inte heller landskap. Han skildrar figurer
27
4W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
