Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kubismen (l. e. å.) - Mot det abstrakta (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
i invecklade sammanhang och sysselsättningar, typiskt är att hans första
kubistiska mästerverk är en väldig skildring av ett bröllop. Soldaterna
i sina skyttegravar, människor som skyndar upp och ned i oändliga
trappor, människan i sin stadsomgivning är de vanligaste motiven för
Léger innan 20-talet. Hans figurer har kroppsdelarna i naturligt
sammanhang men de verkar inte som människor utan som robotar av
metall, ledade och lätta att placera i alla ställningar. Trots den flitiga
användningen av volymantydande skuggningar bryter Léger ändå
aldrig bildytans enhet. Medan Picasso, Braque och Gris under 20-talet
går mot realism, klassicism eller dekorativism kommer Léger att bli
alltmera abstrakt och konstruktiv.
Mot det abstrakta
Till de ursprungliga kubisterna hörde också Robert Delaunay (1885—
1941;. Att som de andra målarna framställa statiska och orubbligt
sammanfogade kompositioner intresserade honom ytterst litet. Fram till
omkring 1912 arbetade han snarast som de italienska futuristerna och sökte
arrangera sina kubistiskt stiliserade former i dynamiska och energiladdade
sammanhang. Han skildrade Eiffeltornet som en stigande rörelse uppåt
mot skyn, och i åtskilliga målningar sökte han ge form för
rumsupplevelser av det inre i en gotisk katedral. Det är ett levande, organiskt vuxet
rum, där väggar, kolonner och valv förskjuts i varandra för att låta den
svävande höjdkänslan dominera så starkt som möjligt. I andra kubisters
arbeten får man ett intryck av lugn och avklarad ro, Delaunay
framkallar sensationer av katastrof och sammanfallande. Det är ett starkt
inslag av expressionism i denna konst, eller kanske snarare av gotisk
expressivitet. Efter dessa förberedande målningar, som alla verkligen
föreställde något, gick Delaunay snabbt vida längre i abstraktion än
vad övriga franska ku bister gjorde, och omkring 1913 kom en ny fas i
hans måleri som inte längre har något gemensamt med kubismen.
Orsaken var att han med ihärdig energi studerat lagarna för ljusbrytningens
fenomen. Spektrums färger och lagarna för deras variationer och
kontraster blev helt enkelt motivet för hans konst. För honom reducerades
slutligen allt till färgade ytor som strålade av ljus, och han försökte samla
de stora sammanhangen med alla deras kontrastverkningar. Han avstod
då från varje återstod av vanliga avbildande former, sådana som
kubisterna fortfarande utnyttjade, och övergick till att måla ringar och
cirkel-formade skivor. Dessa ordnades i verkningsfulla rytmiska grupperingar
och lyste av rena färger, som genom sina kontrastverkningar blev mycket
intensiva. Efter den franske färgteoretikern Chevreuls arbete från 1839
»De la loi du contraste simultané des couleurs» (Om lagen för samtidiga
418
Robert Delaunay, Eiffeltornet,
1912. Privat ägo, Paris.
Expressionism, kubism ochfuturism ingår
en säregen förening i denna
våldsamt rörliga konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
