Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Skulptur av kubister och abstrakta (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Henri Laurens, Huvud, 1918,
målat trä. Museum of Modern
Art, New York. Picassos
skulpturmålningar i papper, trä och metall
från 1913 är närmsta franska
förebild. Samtidigt som Laurens
ägnade sig de ryska
konstruktivisterna åt detta slags konst, men
deras arbeten var mindre
verklig-hetsbundna, de verkade maskinella.
Laurens är mera lekfull och
förefaller att ha hämtat inspiration
från totempålar.
lämpningsövningar i dessa mellanting mellan måleri och skulptur. Samma
karaktär har de tidigaste verken av Henri Laurens (f. 1885) som hörde
till kubisternas krets och som är enbart skulptör och grafiker. Han är
emellertid i grund och botten en renodlad klassiker och från 20-talets
början har han gjort en kompromiss mellan kubistisk stilisering och de
vällustigt rundade klassiska former, som blev mönstret för skulptörerna
i Maillols efterföljd. Han är modellör och arbetar med klumpen som
uttrycksmedel, men han frestas ändå aldrig att bli alltför bunden av
naturen. Med hjälp av förskjutningar av den vanliga rytmen i
kropparnas sammanfogning bibehåller han sin abstrakta karaktär. Hans
arbeten går alltid att känna igen som verklighetsbundna former, men detta
är inte huvudändamål. Snarare skall de betraktas som rytmiska
ornament och spirituella antydningar om den klassiska konstens betydelse.
Skillnaden mellan Laurens terrakottaskulpturer i behändiga rumsformat
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
