Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Abstrakta tyskar och engelsmän (l. e. å.) - Skulptur av kubister och abstrakta (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Ryssland och i Holland fann kubisterna inte så mycket efterföljd som
fastmer fullföljande och renodling av de abstrakta principerna. Fastän
en del konstnärer i dessa länder redan före kriget börjat finna nya vägar,
blev deras resultat inte fullmogna förrän omkring 1920. De kommer
att bli redovisade i sitt tidssammanhang.
Den engelska motsvarigheten till kubism och futurism fick namnet
vorticism (av latinska vortex = virvelvind). Det var en riktning av
allmänt revolutionär hållning, som i hög grad saknade ett sammanhållande
program. I en tidskrift med det betecknande namnet »Blast» (ned med
allt!) producerade sig en grupp unga konstnärer och litteratörer. Bland
de senare märktes T. S. Eliot och den kommande diktaturhyllaren Ezra
Pound. Gruppens ende betydande målare var Wyndham Lewis, som
också han på ett senare stadium skulle skriva med entusiasm om Hitler
och med förakt om demokratiens idéer. Mycket av förkunnelsen i »Blast»
var direkt förhärligande av krig och våld. Lewis’ konst är mest en hyllning
till maskinen och hårdheten, och hans måleri har en isande kyla och
stram beräkning. Hans småtavlor och teckningar har emellertid ofta
en finslipad distinktion och ornamental elegans som närmar sig det rent
abstrakta, och därför har 40-talets engelska konstnärer upptäckt honom
ånyo efter en tids bortglömdhet. De har också varit uppmärksamma
läsare av hans kritik av det franska inflytandet i England och därigenom
kommit att vända tillbaka till landets romantiska storhetstid vid
1800-talets början, som Lewis skänkt sin hyllning.
Pablo Picasso, Kvinnohuvud, 1909.
Privat ägo, Stockholm. Liksom i
sina samtidiga målningar (sid.
402) har konstnären utnyttjat
facettslipningens mönster.
Konstverket är intressant att jämföra
med futuristernas skulptur,
Boc-cioni har något senare använt sig
av liknande former.
Skulptur av kubister och abstrakta
Benämningen kubism borde egentligen ha passat bäst för en riktning
inom bildhuggarkonsten, men det var endast tillfälligt som de egentliga
kubisterna sysslade med skulptur. Picasso gjorde det ibland när han inte
kunde bli tillfredsställd av måleriets två givna dimensioner utan ville
gå över alla gränser och skapa en ny verklighet med den gamla
verklighetens alla dimensioner och reella påtaglighet. När han 1909 gjorde
ett kvinnohuvud i brons, satte han endast facettkubismens idéer i verket,
helhetsformen är bibehållen och därmed också själva avbildandet. Man
får en känsla av att han avlägsnat huden från huvudet och låtit ben
och muskler ligga nakna till studium, precis som i konstakademiernas
ecorchéer. Så noggrant är de olika delformerna i detta huvud studerade.
När kubismen kommit över i det syntetiska skedet gjorde Picasso också
en hel del skulpturverk, men de flesta var reliefliknande konstruktioner
som han byggde av papper och stickor och många har förstörts på grund
av sin bräcklighet. Systemet med plan över plan och deras
sammanbind-ningsleder som just måleriet sysslade med, fick en sorts praktiska till-
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
