Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Skulptur av kubister och abstrakta (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
brons, men redan 1912 gjorde Archipenko invecklade konstruktioner i
glas och metall i vilka han lämnat alla tankar på att vara avbildande och
experimenterade med de möjligheter som alla dessa nya material kunde
bjuda. Han arbetade med hårt kantiga former och en fullständig
sön-dersplittring av den slutna enheten i dessa verk, som framför allt
inspirerats av futurismen. Detta år publicerade nämligen futuristernas
skulptör Boccioni sitt skulpturmanifest, och i den efterkommande abstrakta
skulpturen är ofta element från många olika riktningar sammansmälta
till något nytt. De elementära formerna får dominera. Det kan vara de
naturinspirerade äggformer som dominerar allt vad rumäniern Brancusi
(f. 1876) gjort. Hos de mera konstruktivt lagda bilduppbyggarna
dominerar de stereometriska grundformerna, och dessa tornas ofta upp i
män-niskoliknande formationer. Endast då och då avlägsnar sig skulptörerna
fullständigt från verklighetssammanhangen och formar en ny verklighet.
För det mesta har emellertid skulpturverken titlar med mänsklig
anknytning. Efter sina utfärder i det rent abstrakta återvände Archipenko
till en sorts skönformat stiliserad klassicism i sina figursaker från senare
år, som är typiska prov på maniererad kubism utan spänning och uttryck.
Hans verk är fullständigt befriade från all sorts mystik. Lipchitz’ senare
arbeten har blivit alltmer primitivt våldsamma i sin form och tenderar
tydligt mot det dramatiska. Så mycket mildare och mera inåtvänt
begrundande har alltid Brancusi varit. Kamrat med Modigliani under
tidigare år prövade han samma blygt förfinade gotiska stiliseringar som
dennes skulpturer visar. Negerkonsten gav honom medel att frigöra sig
från det alltför själsligt betonade. »Den nyfödde» heter hans första
betydande verk, ett äggformat huvud i mässing med en mycket
verkningsfull sned avskärning, som låter en alldeles plan yta stå emot den övriga
helrundningen. Ljusspelet bidrar i hög grad till den förfinade
karaktären på Brancusis skulpturer. Med beräknad avsikt låter han ytorna
vara skinande blankpolerade så att de skall spegla så mycket som möjligt
och skapar därigenom en raffinerad kontrastverkan till formens
ogenomträngliga slutenhet. Genom speglingarna upplöses synintrycket av
enhetlighet, och hela yttervärlden blir indragen i konstverkets form.
Liksom Tyskland förlorade sina bästa abstrakta målare i kriget, miste
också England sin mest lovande skulptör och tecknare. Henri
Gaudier-Brzeska, en naturaliserad engelsman av kosmopolitisk börd, var en av
förgrundsgestalterna i vorticismen men hann endast ge en antydan om
sin vilja på olika områden. Han tecknade och skulpterade djur, han gjorde
dramatiska porträtthuvuden som har viss likhet med Picassos första
skulptur, alltså en sorts facettkubism, och 1914 hade han fullständigt
befriat sig från all realistisk motivbundenhet och utförde några helt
konstruktiva arbeten av renodlat abstrakt hållning. Närmast påminner
de om Laurens. I Tyskland fick den kubistiskt-abstrakta skulpturen
420
A. Archipenko, Kvinna som
kammar sitt hår, 1915. Museum of
Modern Art, New York.
Skulpturen verkar närmast kubistisk
parodi på det klassiska motivet
med Venus som stiger ur böljorna.
Konturen har en mjukt elegant
rytm och först därinnanför vidtar
en viss förvridning av de olika
formdelarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
