Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Futurismen (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
För futurismen var aktiv handling enda möjligheten till befrielse.
En av de förnämsta orsakerna till Italiens förnedring såg man i folkets
benägenhet att försjunka i drömmerier, i sentimental romantik. »Vi vill
uttrycka vårt liv av stål, av högmod, av feber och hets. Vi är. . . den nya
känslans ursprung. . . och vår konst är rusig av spontaneitet och makt.»
Det kontemplativa försjunkandet i ljuv sentimentalitet måste ersättas
med dynamisk aktivitet.
»Vår konst är rusig av spontaneitet och makt!» Marinetti var poet,
men många konstnärer följde med hänförelse i hans spår. Redan 1910
offentliggjorde de sitt eget manifest, inspirerat av hans lyriska
propagandafraser. Deras estetiska program hade Marinetti gett dem: »En
racerbil — en vrålande automobil, som rusar fram som en granatkartesch
— är skönare än segergudinnans staty från Samotrake.»
Futurismens konstnärliga manifest var författat av Umberto Boccioni
(1883—1916) och dessutom undertecknat av Giacomo Balla (f. 1871),
Gino Severini (f. 1883), Carlo Carrå (f. 1881) och Luigi Russolo (f. 1885).
De var alla utom Balla helt unga. Balla hade redan 1900 rest till Paris,
där han ivrigt studerade impressionisternas och nyimpressionisternas
konst. Han hade återvänt till Italien, laddad med intryck, som var
fullkomligt nya och omvälvande för de unga italienarna. Han inpräntade
i deras mottagliga sinnen en respekt för den franska impressionismen,
som de sedan aldrig blev riktigt kvitt och som på ett avgörande sätt kom
att bestämma deras utveckling. Futuristerna kände sig visserligen trots
respekten för impressionismen stå i opposition också mot den, men de
reagerade mot kubismens och den nya klassicismens tendenser att gå
tillbaka till traditioner före impressionismen. »Man kan endast reagera
mot impressionismen genom att överträffa den.»
Riktigt med sanningen överensstämmande är det sålunda inte då de
futuristiska konstnärerna deklarerar: »Alla sanningar som vi lärde i
skolor och ateljéer är bannlysta för oss. Våra händer är fria och vi kan
börja på något helt nytt.»
Det var impressionismen som bildade utgångspunkten för futurismens
konst. Impressionisterna hade sökt återge rörelseintrycken, färgernas och
ljusets ständigt föränderliga sensationer, i sin flimrande färgklara
divi-sionism. I Futuristmanifestet kan man läsa: »Målningen kan inte bestå
utan divisionism. Likväl är divisionismcn enligt vår uppfattning inte ett
medel som man kan lära sig metodiskt använda. Hos den möderne målaren
måste divisionismen vara ett medfött komplement, som vi anser vara
högst väsentligt och oundgängligt.»
Impressionisterna hade renodlat ljusmåleriet. Deras skuggor var lika
fyllda av ljus som de belysta partierna. Men också i detta fall ville
futuristerna överträffa dem: »Skuggorna som vi målar skall vara mer
ljusmängda än ljuset hos våra föregångare.»
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
