Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Chirico (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Giorgio di Chirico, Den förlorade
sonens återkomst. Chirico drar sig
inte för att låta den ledade
trädockan, en skrämmande
ingenjörs-konstruktion, uppträda i
traditionens höga ämnessfär. Den
förlorade sonen är en sinnrikt inrättad,
mekaniskt uppvriden leddocka,
återbördad till fadershuset, där
han tas emot med öppna armar.
Men fadern, som välkomnar
honom, är en spöklik döding, den
klassiska traditionens marmorstod
i kavajkostym. Det är konstnärens
sorgsna ironi över en mekaniserad
mänsklighet, som längtar tillbaka
till det levande ursprunget, men
som aldrig har möjlighet att nå
längre än till den förstelnade
traditionen.
verkligheten. Chirico vill skapa ett öververkligt måleri, precis som
surrealisterna några år senare. »Allt har två aspekter: den vanliga aspekten,
som vi nästan alltid ser och som vanliga människor ser, och den andliga
och metafysiska aspekten som endast sällsynta individer uppfattar i
ögonblick av klarsynthet och metafysisk abstraktion. Ett konstverk
måste berätta någonting som man inte kan finna innanför dess
konturer. Föremålen och figurerna som är framställda måste på samma sätt
berätta poetiskt om något som egentligen är fjärran från dem liksom
också om vad deras yttre sken döljer för oss.»
45°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
