- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / II. Bildkonsten utanför Norden från omkring 1800 till våra dagar /
453

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Picasso (b. l.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vårt eget århundrade

Pablo Picasso, Kvinna i vitt, 1923.
Åven under den period då Picasso
överdimensionerade sina klassiska
figurkompositioner, kunde han tveka
inför våldsamheten. Då han t.ex.
skulle göra porträtt av sin unga
hustru eller av sin lille son, svek
honom ofta modet. Dem vägrade
han i det längsta att utsätta för
stiliseringens tortyr. De är
återgivna i den enkla rena klassiska
realismen, fria från all massiv
terracottatyngd. På samma sätt
har han tvekat inför denna unga
kvinna, som är tecknad just under
dessa år då han gärna kopplade
av i en traditionsbunden men
graciöst elegant stil.

vilja rest till Rom i sällskap med poeten Jean Coctcau för att där
sammanträffa med den ryska balettens impressario Diaghilcff. Avsikten var
att skapa en balett, där Picasso skulle göra dekorationerna. Resultatet
blev »Parade». Apollinaire skrev ett programföretal, »Parade et 1’esprit
nouveau», där han förklarade att han i denna balett funnit den nya
tidens anda som han helst ville kalla »sur-réalisme». Picasso hade målat
ridån i en glatt realistisk »commedia dell’Arte »-stil, litet balettmässigt
stiliserad. Men då denna verklighetspräglade ridå, som förtjuste de
mera konservativa bland publiken, gick upp, chockerades de av att
några av de levande människorna i stället var maskerade i rent
ku-bistiska konstruktioner.

1918 gifte Picasso sig med en av ryska balettens dansöser, 1920 fick
han en son. Dessa båda händelser tycks ha stegrat hans vitala självkänsla
våldsamt. Nu räcker det inte längre med den välbalanserade
Ingres-klassicismen. Picasso piskar fram realismen till en manisk öververklig-

453

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 8 21:20:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/2/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free