Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Chagall (b. l.) - Surrealismens genombrott (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
tionens historia samt att hylla Lenin och Marx. Allt detta skulle göras
i en noggrant redogörande realism.
Chagall lämnade Sovjet, for genom Berlin, där hans konst visats flera
gånger under kriget och vunnit beundrare och efterföljare. Bland
beundrarna märktes Max Ernst, som var hänförd.
Chagall kom åter till Paris, där han stannar (tills nazisterna driver
honom över till Amerika 1940). Åter fylls hans färgskimrande målningar
av längtan till det Ryssland, som numera inte längre finns, och till
barndomen. Men medvetandet om att det han längtar efter är försvunnet
gör honom fastare rotad i Frankrike. Svårmodet kommer tillbaka. Det
himlastormande försvinner. De älskande finns kvar i hans bilder, men
stämningen är inte överlyckligt explosiv längre, den är avtonat
bitterljuv. Det är nu som den Chagallblå svärmiska tonen dränker hans
fantasier. Han blir blomstermålare, diktar in sin längtan och sitt
svårmod i Frankrikes blommor. Hans buketter är övermänskliga, de blir
mjuka bäddar för sovande älskande i den ljusa sommarnatten.
Surrealisterna tog starka intryck också av honom. Men han vägrade
att låta sig lockas in i den ideologiska fållan. André Breton har hyllat
honom: »Med honom ensam gjorde metaforen åter sitt triumfatoriska
intåg i modernt måleri.»
Surrealismens genombrott
Dadas sammanbrott 1922 var ett faktum, men Tristan Tzara vägrade
att acceptera det. Han ville efter Bretons avfall på konstlad väg
vidmakthålla krisårens anarki. Men den absoluta nihilismens tid var förbi.
Dada motsvarade inte längre tidens stämningar. Åtminstone skenbart
föreföll det som om mänskligheten inom en inte alltför avlägsen framtid
kunde motse en social, politisk och ekonomisk stabilisering. Dada som
symbol för tillståndet i världen var inte längre aktuell.
Breton hade egentligen bara under några korta misströstans år
omedelbart efter kriget helhjärtat omfattat Dadas desperata negativism. Men
mycket snart hade han i själva verket blivit allt mer skeptisk gentemot
dess skandalösa metoder och upplösningstendenser. Hans poetiska
böjelser hade varit alltför starka för att helt kunna brytas ner av Dadas
tyranni. Dada hade emellertid enligt hans uppfattning utfört ett
förtjänstfullt renhållningsarbete, som röjt undan all gammal konventionell
bråte. Nu ville Breton med utgångspunkt i erfarenheterna från sin
Dada-period på dess ruiner bygga upp något alldeles nytt.
1924 grundade han officiellt den surrealistiska gruppen. Namnet
»surrealism» har riktningen fått för att hedra minnet av den döde
Apollinaire, som kallat sitt skådespel »Les Mamelles de Tiresias»
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
