- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / II. Bildkonsten utanför Norden från omkring 1800 till våra dagar /
477

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Tyskland (b. l.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vårt eget århundrade

Georg Scholz, Stilleben med kaktus.
Scholz hade börjat som
impressio-nist, fortsatt som kubist men
hamnade omkring 1920 i ett
hårdkokt verklighetsmåleri, där han
avslöjar en påtaglig likgiltighet
för all känslosamhet. Hans konst
är »djupfryst». Allt är stelnat i
en kristallklar lufttom rymd. Allt
äkta mänskligt är förnekat, allt
är sterilt i sin opersonlighet.
Kamerans opersonlighet framstod
som ett ideal. Han excellerar i
objektiva stoffeffekter. Hans ljus
är iskallt registrerande.

övervikten i den ’formala’ demokratien börjar försvinna.
Socialdemokratien förvandlar sig till socialoligarki, i vilken allt skall ske för folket,
inte genom folket. Och ju radikalare målen är, desto mer makt medgives
ledarens personlighet. ’ Proletariatets diktatur’ blir en Führerdiktatur
— i bästa fall till förmån för proletariatet.»

Redan 1918 hade en av expressionismens målare, Ludwig Meidner,
uttalat de sedan ofta citerade orden: »Det avgörande för morgondagen,
det nödvändiga för mig och för andra, det är en fanatisk, brinnande
naturalism, en glödande manlig och oförvillad sanningslidelse. Vår
uppgift blir att skapa väldiga visioner — hur skulle vi kunna göra det om vi
inte utnyttjar den synliga världens former.»

Publiken längtade bort från all modernism, från all exalterad
uttrycksfullhet, all avsiktlig fulhet. Den orkade inte tänka och ville inte irriteras.
Konstnärerna kände ett starkt behov av verklighetens stadga i konsten.
T.o.m. expressionistiska konstnärer var trötta på det hämningslösa
utbrottet. I arkitekturen gick man mot sträng ändamålsenlighet.
Funktio-nalismen var ett utslag av den nya sakligheten. Devot dyrkan av perfekt
funktionsduglighet och teknisk precision karakteriserade tidens
anti-romantiska romantik. För många var minnet av maskinernas precision,
kanonernas säkerhet och oberördhet mitt i krigslarmet en positiv
behållning av kusliga krigsupplevelser. Det fanns de som efter kriget drömde
om ett slutgiltigt ersättande av konstverket med maskinen eller
maskinritningen. Fantasien, det ofattbara, skulle inte längre få något spelrum.
För många konstnärer, som inte längre ville lita på det subjektiva
människoögat blev kameraobjektivet ett ideal. En fotografi återger motivet
utan känslomässigt engagemang. Vanligtvis anser man att motivet blir
uttrycksfullt först sedan det omtolkats av konstnären. Expressionismen
byggde sin konst på den uppfattningen. För några av de mest fanatiska
realisterna måste all subjektiv omtolkning förträngas. Vi skall inte här
gå in på den konstuppfattning, som vid denna tid hävdade att människans
möjligheter som självständigt skapande konstnär var uttömda, varför hon
borde inskränka sig till lätt retuschering och färgläggning av fotografier
och fotografiska montage. Att kameran i varje fall spelade en oerhörd
roll för de flesta konstnärer vid denna tid är obestridligt.

Och filmkameran i kanske lika hög grad som fotografikameran.

Georg Grosz som av många räknas till den sakliga stilens
konstnärer, men med större rätt kan inrangeras bland expressionisterna, har
i en enquéte 1923 om en ny föremålslighets berättigande svarat rent
negativt just med hänvisning till kameran: »Dens.k. nya föremålsligheten
är för oss i dag värdelös. Återgången till det klassiska franska måleriet:
Poussin, Ingres och Corot är ett dåligt Biedermeiermode. Det tycks som
om det på den politiska reaktionen nu också följer den andliga. En
värdefullare och renare föremålslighet är och förblir filmen. I dag till-

477

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 8 21:20:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/2/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free