Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Tredje Riket (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Adolf fiegler, De fyra elementen.
»Vår tid arbetar på en ny
människotyp. Oerhörda ansträngningar
görs på livets alla områden för att
höja folket, för att gestalta våra
män, gossar och ynglingar, våra
flickor och kvinnor sundare och
därmed kraftfullare och skönare.
Och av denna kraft och ur denna
skönhet strömmar en ny livskänsla,
en ny livsglädje. Aldrig har denna
människotyp i utseende och känslor
varit mera lik antiken än i dag.»
(Hitler i talet vid invigningen av
das Haus der deutschen Kilnst
I937-)
med ha fått ytterligare bevis för den nationalsocialistiska revolutionens
nödvändighet. Varje tid har den konst den förtjänar. Och lika väl som
nazisterna anser den upplösta expressionismen och den cyniska Nya
Sakligheten vara olika uttryck för ruttenheten i den tidens Tyskland,
lika väl betraktar de den konst, som de kallar sund, och som återger
muskelstarka idealmänniskor, som ett bevis för det nya Tysklands sundhet
och styrka. Men de förväxlar orsak och verkan. Genom maktspråk söker
de få konsten att slå in på vägar, välbehagliga för Führern, vars
misslyckande som habil dilettant i ungdomen skapat ett starkt behov av
självhävdelse även på det konstnärliga området.
Hitler har f.ö. själv gett karakteristiken av den konst han ville förbjuda
och den som han hoppats ge evigt liv. Det var i det stora talet vid
invigningen av Das Haus der deutschen Kunst i München 1937: »När jag
nu i dag talar inför er, då talar jag också som detta rikes representant,
och liksom jag tror på detta rikes eviga liv. . . så kan jag också bara tro
på och arbeta för en evig tysk konst. . .
Konsten är nu en gång inte något mode. Vårt folks väsen och blod
förändras aldrig. Därför måste också konsten förlora all karaktär av
förgänglighet för att i stället i sina alltmer fulländade skapelser bli ett
värdigt uttryck för vårt folks historia. Kubism, dadaism, futurism,
impressionism etc. har ingenting att göra med vårt folk. Ty dessa begrepp
är varken gamla eller moderna, utan de är helt enkelt den stammande
förkonstlingen hos människor, vilka Gud inte förunnat verklig konstnärlig
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
