Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman och Erik Cinthio
stiliserade, en del med uppsträckta händer och i ena handen ett kort,
yxliknande föremål, som vi känner igen. Det är en älghuvudformad
sten-hammare, och därmed föras vi över till en annan grupp av
fångstkulturens konst, den skulpturala; det visar också, att vi kommit långt ned
i senare delen av stenåldern.
Dessa skulpturer är fångstmannens personliga konst, som likaväl som
de stora hällristningarna har magisk innebörd, men som man just på
grund av dess personliga karaktär, har antagit vara mindre hämmad av
den rituella magiens officiella dogmatik. Det är helt naturligt att denna
portabla småkonst skall påträffas över ett vidare område än
hällristningarna — den förekommer långt ned i Mellansverige — men
sambandet är klart, fastän man här även får räkna med en östlig påverkan.
Mästerverket bland dessa skulpturer är en klubba i form av ett älghuvud
från Vihtis i Satakunda, en utomordentligt känsligt gjord skulptur med
alla detaljer naturalistiskt frammodellerade i den lösa täljstenen;
märkligt är också det långt utdragna älghuvud, som avslutar en liten
skiffer-kniv från Rissvik i Nordland i Norge. Bland de i Sverige funna
skulpturerna visar en älgbild från Alunda i Uppland en begynnande
stilisering. Den är modellerad med mot varandra ställda plan, och gör ett
nästan kubistiskt intryck, men som helhet är den likväl starkt realistisk.
Ett av de förnämsta proven på denna konst från Sverige är ett
skifferredskap, kanske en klubba, med ett björnhuvud från Arnäs socken i
Ångermanland. Arbetet har aldrig fullbordats, utan vi ser djurhuvudet
som en skiss, där ytorna, liksom på Alundaälgen, står vinkelställda mot
varandra, men ännu bär spår av de grova redskap, som använts vid till-
Man med älghuvudklubba på
hällristning vid Nämforsen.
Älghuvudet från Vihtis i
Satakunda är med sin känsliga
utformning den förnämsta av den
yngre stenålderns skulpturer från
Norden. Nationalmuseet,
Helsingfors.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
