Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Ett östligt inslag i den yngre
skandinaviska stenålderskulturen är
idoler av lera, som ofta
ursprungligen varit rödmålade. Denna är
från Jettböle på Åland.
Nationalmuseet i Helsingfors.
Älgbilden från Alunda,
Uppland, och björnbilden från Arnäs,
Ångermanland. Statens historiska
museum och Härnösands museum.
slipningen. Inför denna ångermanländska björnskulptur känner man
klart, hur konstnären i detalj varit förtrogen med djuret, samma känsla,
som man har inför de stora naturalistiska hällristningsbilderna.
Men inte bara i sten utan också i annat material finner vi en
friskulptur hos de av jakt och fiske levande stammarna under stenåldern.
Det är sällan något bevarat av trä eller ben, men däremot små lerbilder.
Här rör det sig framför allt om en grupp idoler från finskt område, ej
sällan rödmålade. De bäst kända är funna på Åland, på en
stenålders-boplats vid Jettböle; ett stycke av en sådan idol har även påträffats i
Uppland. Det är små figurer, kvinnor och män, starkt stiliserade utan
någon närmare differentiering — armarna framställas icke utan det hela
är som en konturteckning i leran. Ansiktena kan vara schematiskt
återgivna och skägget ibland antytt, om det är manliga figurer, men som
regel framställes huvudet närmast som en plattad, rund knopp.
Teckningar i leran, nätverk och fransliknande streckrader, återger måhända
klädedräkten. Dessa idoler, kanske fruktbarhetssymboler, hör in i ett
stort asiatiskt kultursammanhang. Man har sagt att de icke har någon
som helst förbindelse med de förut omtalade djurskulpturerna, men då
vi t.ex. på en uppländsk boplats finner två små älgfigurer i lera, så kan
man ändå fråga sig om det inte kan finnas ett samband. Dessa skulpturer,
djurhuvudyxor eller klubbor, älghuvuden på små skifferknivar, idoler
och djurfigurer av lera i skiftande utformning, från rent naturalistiska
konstverk till schematiserade symboler, visar dock onekligen alla prov på
en mycket stark känsla för det väsentliga hos motivet och för det
skulpturala i framställningen. De bildar närmast en sammanhörande
konstgrupp, en de nordeuropeiska fångstfolkens magiska konst, ehuru skiftande
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
