Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Detalj som visar människofigurer,
en manlig och en kvinnlig {?),
inristade på ett uroxben från
Rye-marksgaardpå Själland.
Nationalmuseet i Köpenhamn.
baka inför en hotande fara. Det visar ypperligt den impressionism,
som utmärker den äldsta stenålderskonsten. Se hur teckningen
förflyktigas nedåt, djuret vilar inte på ett fast underlag, utan liksom på
hällristningarna fullföljes inte teckningen av benen, de dragas endast ned en
bit och slutar som två parallella, öppna linjer. Man får här återigen
intrycket, att djuret står i gräs. Man har framställt den förmodan, att
djuret skulle befinna sig i en inhägnad, fångad i ett nät. De hastigt,
vårdslöst tecknade figurerna framför och kring hjorten hör till samma
magiska ristningar som återfinns på hällristningarna likaväl som på ett
mycket stort antal benföremål från Sydskandinavien. Hur goda
förklaringar man än tror sig nå av bildinnehållet, måste man alltid taga dem
med stor reservation, ty i grund och botten kan man icke, med den ringa
kännedom man har om stenåldersmänniskornas tankevärld, säga mer
än att magien spelat den avgörande rollen för bildernas tillkomst. Man
får lämna den psykologiska och sociala bakgrunden tillsvidare. Det är
betecknande att man ej med säkerhet kunnat påvisa en enda
bildframställning från äldre stenåldern, som visar djuren i en komposition, t.ex.
en jaktscen.
Däremot har man måhända rätt, att i ett av de bästa proven på
syd-skandinaviska människoframställningar från detta skede tala om
åtminstone en bestämd gruppering av bilderna, kanske med ett inbördes
sammanhang. År 1940 hittades i en mosse vid Ryemarksgaard på
Själland ett ben av uroxe, som på ena sidan är ornerat med sicksackmönster
och annan magisk streckornamentik. På den andra sidan finns ett
liknande band av tre linjer och intill detta fem små människofigurer i rad.
De yttersta figurerna är tecknade som sedda rakt framifrån eller
bakifrån, kropparna är fyllda med ett fiskbensmönster, och den vänstra
figuren viftar med armarna — han är den enda som har armar — och
sparkar med benen. De tre mittersta är sedda i profil, kropparna fyllda
med rutmönster och åtminstone en av dem tydligt gående. Huvudena är
helt schematiserade, som trekanter, i ett fall som en romb, utan några
detaljer. Det är möjligt, att mönstren, som fyller bilderna, skall återge
klädedräkten; kanske i så fall de yttersta är manliga figurer och de tre
mittersta kvinnliga. Någon säkerhet för ett sådant antagande är givetvis
dock ej möjlig att nå.
Trots det ytterst enkla utförandet äger teckningen en sällsynt
primitiv uttrycksfullhet. Den konstnär, som med en vass flintspets ristat in
figurerna i benet, har säkerligen haft stor vana och skicklighet i att
framställa människofigurer. Bakom bilderna måste ligga en lång såväl
personlig som traditionell utveckling, och den lilla skissen har medvetet eller
omedvetet blivit ett naivistiskt konstverk.
En liten grupp föremål inom sydskandinaviskt område, som bryter av
mot den nu skildrade rent geometriska framställningen, är de små bärn-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
