Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Stenåldern - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman och Erik Cinthio
stensfigurer, som hittats i danska mossar. Det är något helt nytt, som här
kommer in på sydskandinaviskt område, den plastiska konsten. Den
utvecklades förmodligen parallellt med den ovan skildrade skulpturen på
nord- och mellansvenskt område; kanske man där också kan antaga en
viss påverkan söderifrån, så att de små lerfigurerna, som vi känner från
Blekinge och Uppland, skulle kunna vara efterbildningar i ett enklare
material av bärnstensfigurerna. Uppkomsten av dessa små skulpturer
har måhända delvis sin orsak i själva materialet. Den genomskinliga,
guldglänsande eller rödgula bärnstenen, som fångar in solstrålarna,
förekommer i nyckfullt formade klumpar. Människor, som är vana att stå
i nära kontakt med naturen och för vilka allting, också träd och stenar,
har liv, kan i sin fantasi redan i de märkvärdiga, obearbetade klumparna
se former av skilda slag, det kan bli djurbilder, ansikten eller något annat.
Det ligger nära till hands att de försökte hjälpa till att av
bärnstcns-klumpen utforma den bild de tyckte sig ana. Och så visar det sig att
även Sydskandinaviens stenåldersmänniska ägde en säker skulptural
formkänsla, samma iakttagelse som vi tidigare gjort för nordligare områden.
I och med åkerbrukets inträngande i Skandinavien som snart följs av
den tid då våra stora stenkammargravar börjar byggas, försvinner över
huvud taget alla bildframställningar. I stället intager inom denna kultur
det rent ornamentala en mycket betydande plats, framför allt på
lerkärlen från megalitgravarna. Man kan fråga sig vad anledningen är till
denna förändring. Det är möjligt, att den måste förstås mot bakgrund
av de förändrade, sociala förhållandena. Den åkerbrukande
befolkningen, vare sig det rör sig om invandrade stammar eller delar av den
gamla befolkningen, som genom förbindelser med kontinenten upptagit
den nya kulturformen, kan genom denna förändring ha blivit mer
upptagna av praktiskt och organiserat arbete, vilket gjort, att den gamla
jaktmagiens betydelse gått förlorad: man behövde ej längre bildkonsten,
den hade ingen mission att fylla, i stället utvecklades allt mer en rent
ornamental dekoration. Men vi skall i fortsättningen se, att bildkonsten
så småningom men med starkt förändrad karaktär, fick träda även i
åker-bruksmagiens tjänst.
Bronsåldern
När nordborna ännu med otrolig säkerhet högg utsökta dolkar av
flinta, när den enkla stenyxan var det allmänna stridsvapnet och
människorna här uppe levde under tämligen primitiva förhållanden,
utvecklades sedan länge en blomstrande, starkt lyxbetonad bronsålderskultur
i Medelhavsområdet, i de stora furstepalatsen på Kreta, i Mykene, Tiryns
Björnbild av bärnsten från Resen,
Jylland. Troligen döstid.
Nationalmuseet, Köpenhamn.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
