Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Akrobat på hästryggen från
färre stadsristningen.
från Simris, en man med stora anletsdrag, grovt men säkert skulpterad;
svansen ligger upp i en elegant ögla på ryggen, de stora händerna håller
han mot bröstet, hornen är avbrutna. Båda dessa bilder, huru olika de
än är, har en bestämd gemensam uttrycksfullhet, som de fångat hos
officianten i kulten.
På samma hällristning i Järrestad finner man också en grupp små
akrobater på hästryggen. Skalan är mycket liten, de är ej mer än ett par
dm långa och blir därför tämligen grova i detaljerna. Men i sin
schematiska form vittnar de likväl om en viss säkerhet i bilduppfattningen.
Mannen står på hästryggen, hästen är mycket enkelt tecknad, och
tygeln är dubbelt återgiven och hålls med båda händerna. Det skulle
kunna vara ett första försök att återgiva en ryttare, men med hänsyn till,
att akrobater ej sällan uppträder på andra hällristningar, särskilt i
Bohuslän, ligger det nära till hands att tänka sig, att det här är något
hästspel som återges.
När man kommer till Bohuslän, Norge, Östergötland och Uppland
blir berghällarnas ristningar betydligt mer omväxlande, rikare i
motivval, livfullare i utförande och ej sällan finner man grupper, som bilda
kompositioner eller i varje fall återger bestämda scener. Bohuslän och
speciellt Tanum är hällristningarnas klassiska område och konstnärligt
sett står ristningarna här i särklass. Gudabenådade konstnärer har
skildrat kulthandlingar, som utspelats för att giva god gröda och rik
avkomma åt djuren, kulthandlingar, som utförts för att påverka naturens
makter, och som — har man antagit — huggits i stenhällarna för att
kraften ej skulle försvinna då ceremonierna upphörde utan fortsätta att
verka. Innebörden hos hällristningarna skulle man kunna tolka så, någon
säkerhet kan vi aldrig nå, men det vi har kvar, ristningarna själva, vittnar
om ett utpräglat sinne för form och rytm hos dessa människor och om
konstnärlig lidelse, när den är som bäst.
Någon uppräkning av bildinnehållet hos de bohuslänska
hällristningarna kan inte komma i fråga, men vi skall se på de viktigaste
motiven. Vanligast är skeppen, från små, endast några decimeter långa upp
till omkring 4 meter; ofta har de elegant svängda stävar och dekorativa
rader av bemanningsstreck. Som avbildningar av kultskepp dragna på
land eller som verkliga båtar, för fiske och för förbindelser med
främmande länder, har de tolkats; i båda fallen har de tjänat som en bön
om lyckliga färder och goda affärer.
Människobilderna intar en mycket framträdande plats på de
bohuslänska ristningarna. Deras starkt phalliska karaktär visar oss, att de
otvivelaktigt har samband med fruktbarhetskulten. Djur förekommer också,
såsom tjurar, hästar, hundar, hjortar, mer eller mindre schematiskt
återgivna.
Om man skall välja ut några hällristningar som exempel på det bästa
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
