Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Hästhuvud från Åsle,
Västergötland. Statens historiska museum.
Skepp, en hjort, tjurar och en
plöjande man på hällristningen
på Aspeberget, Bohuslän.
draget. Det är stora tjurar med tunga kroppar, sträckta huvuden, väldig
hängande manke; långsamt går de fram över berghällen. Man har
antagit, att dessa djur skulle stå i samband med små bronsfigurer, som
importerats från Mellaneuropa. Två bronsbilder, som onekligen visar vissa
påfallande likheter med tjurarna på Aspeberget, har hittats i Norge.
Ställer man dessa sida vid sida ser man klart både skillnaden och likheten.
Samma grova, tunga kropp, samma långt utdragna hals och samma
korta ben. Men medan de norska djurfigurerna, som säkerligen är
tillverkade i Skandinavien fastän de haft utländska förebilder, är starkt
stiliserade och har kraftigt utsvängda, flata horn, som visar hän mot
sydöstliga antilop- eller möjligen buffelbilder, är tjurarna på Aspeberget
verkliga tjurar, med stora krumma, runda horn. Över huvud taget var
den konstnär, som huggit Aspebergets djur, betydligt säkrare än
brons-gjutaren; man kanske rent av måste anse likheterna som beroende på en
allmän konstnärlig uppfattning av tjuren vid denna tid. Nu skall dock
framhållas, att de i Norge funna tjurbilderna kommer från en dålig
gjutar-skola, från slutet av bronsåldern; går man litet längre tillbaka i tiden
finner man bronsgjutare som skapat djurbilder av helt annan kvalitet. Man
kan välja ett egendomligt föremål, kanske en piskstav, från Åsle i
Västergötland, som är dekorerat med två utomordentligt skickligt återgivna
hästhuvuden. De är starkt stiliserade, med stora runda ögon, hårt
markerade näsborrar och man, som bildas av en omväxlande slät och
sned-refflad kam, och som verkligen fångar något av hästmanens karaktär.
Man har antagit, att det skulle vara ett ungerskt arbete, på en grund,
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
