Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman och Erik Cinthio
som allt för ofta fått godtagas som fullgott bevis: kvaliteten är så hög,
att det skulle överstiga de nordiska bronsgjutarnas förmåga, att skapa
en så betydande sak. Här kan emellertid knappast råda något tvivel om,
att vi har ett nordiskt arbete framför oss, då stången, på vilken
huvudena är gjutna som utsprång, är ornerad med klart nordisk ornamentik,
bl.a. med mäandrar, som helt saknas i Ungern.
Det är tacksamt, att också jämföra hällristningarnas människobilder
med de tämligen fåtaliga statyetter av brons, som hittats i Norden. På
hällristningarna förekommer människor från små obetydliga figurer upp
till figurer i övernaturlig storlek. Stilen varierar i hög grad, från ytterst
enkelt och hjälplöst inhuggna bilder till verkliga mästerverk.
Gemensamt för den stora huvuddelen av hällristningarnas människofigurer är
att de agera på ett eller annat sätt, deltager i kulthandlingar, däremot
mer sällan är framställda utan rörelse. Konstnärligt högst står de stora
människofigurer, som framför allt förekommer i Bohuslän.
Fossumrist-ningen är redan nämnd, man kan ta ett annat exempel, en hällristning
från Torsbo i Kville. De överdimensionerade männen med väldiga
vador, som tydligen markerar styrka eller snabbhet, uttrycker på ett
expressivt sätt dessa egenskaper på bekostnad av naturalism. Här som
så ofta finner man en i viss mån geometriserad teckning av gestalterna.
Går man över till de små statyetterna och andra människobilder i
brons, så finner man de äldsta i ett skånskt fynd från Loshult. Det är två
mansfigurer som gör ett ganska förbluffande och främmande intryck i
nordisk miljö och helt skiljer sig från hällristningsbilderna. Utformningen
är tämligen schematisk, benen är kraftigt breddade, utplattade, kring
livet har de en liten simbyxa, näsan är stor och rak, hatten toppig.
Armarna, som varit gjutna för sig och påsatta, har gått förlorade.
Figurerna gör, inte minst på grund av de toppiga hattarna, ett främmande
intryck i vår bronsålder, vilket beror på, att de kopierats efter utländska
förebilder, kanske snarast från östra medelhavsområdet eller
kaukasus-trakten. Vi har förut talat om hur främmande Kivikgravens ristningar
förefaller; de är föga yngre än de små gubbarna från Loshult och visar
också hän mot sydost.
Från yngre bronsåldern känner man fler bronsfigurer, men ej många —
skulpturen blev aldrig, i varje fall ej i brons, särskilt omhuldad i Norden.
Det är dels en grupp människohuvuden på nålar och knivar, de flesta
tämligen enkla, men en del mycket uttrycksfulla. Ett kvinnohuvud från
Javngyde i Aarhus Amt är det mest fascinerande; ett långsträckt
ansikte, dominerat av en väldig näsa, ett par stora glosformiga ögon, lugg
i pannan, tunga ringar i öronen, man skulle nästan tro det att vore
Mindre Asiens konst, som funnit vägen direkt till Norden. Av statyetter
förekommer dels en livfull grupp, män och kvinnor, en del knäböjande,
samt en akrobat som går ned i brygga, och dels en standardiserad grupp
Två små statyetter av brons från
Skåne. Bronsåldern {jfr
försätts-bilden, sid. 50). Statens
historiska museum.
Bild av en akrobat från
Danmark, bronsålderns slut. Troligen
står den i samband med de
samtida etruskiska akrobatbilderna
från Italien. Nationalmuseet,
Köpenhamn.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
