Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman och Erik Cinthio
kallt och fuktigt klimat och en tydlig isolering från kontinenten har
säkerligen lett till att kulturen under detta skede blev ganska torftig i
Norden, och ett mycket enkelt gravskick utan eller med få gravgåvor gör det
dessutom svårt att få en föreställning om den. I varje fall saknar man
från denna tid kännedom om någon konst av större betydelse, och ej
heller under den följande tiden kan man tala om en inhemsk konst, som
spelat någon roll. Ute på kontinenten utvecklade kelterna vid denna tid
sin säregna konst, som endast i enstaka fall, t.ex. med Gundestrupkitteln
(bilder del I, sid. 254 f.) nådde Skandinavien och som blott satte
obetydliga spår här uppe. När kelterna gick under och romarna erövrade stora
delar av Europa präglade den romerska kulturen helt de erövrade
områdena men dess inflytande sträckte sig längre. I Norden finner man
praktfulla silver-, brons- och glaskärl, som tillverkats i Italien och i de romerska
provinserna, talrika provinsialromerska statyetter har också påträffats i
skandinavisk jord. Men den inhemska bildkonsten inskränker sig till
konstlösa efterapningar av dessa statyetter. Även i fråga om enklare
var-dagsföremål, spännen, nålar, saxar etc., präglar den romerska kulturen
Norden, liksom hela vårt sparsamma ornamentförråd från denna tid
är romerskt. Med rätt har man därför kallat tiden från Kr. f. till
omkring 400 e. Kr. för romersk järnålder.
Först mot slutet av den romerska järnåldern kan man se hur
nordborna äntligen börjar taga upp främmande motiv, först trevande med
rena efterbildningar som resultat, men sedan med allt större säkerhet
omformande förebilderna. Vi upplever här inledningen till det skede
av konstnärlig skaparkraft, som snart skulle föra fram till en av de rikaste
blomstringar Norden skådat inom konsten och som är ett av de mest
originella uttryck vi äger för nordbornas konstnärliga fantasi. Men det
var icke inom bildkonsten denna utveckling skulle nå längst utan inom
djurornamentiken, vars dominerande ornamentala kraft kom att sträcka
sig långt in i medeltiden. Vid sidan därav utvecklades dock en bildkonst,
även den med sin egen särart, ehuru den naturligtvis i hög grad
influerades från den rent ornamentala konsten.
Vilka kulturella och sociala faktorer kan ha bidragit till uppkomsten
av denna konstnärliga blomstring? År 375 trängde de asiatiska hunnerna
västerut mot romarriket, goterstammar drog sig undan och fick delvis
bosätta sig inom imperiets gränser, och därmed började den process,
som skulle leda till det romerska rikets upplösning. Redan tidigare fanns
många germaner i den romerska hären, och romerskt och germanskt
hade på många håll blandats. I Donauområdet, i Pannonien, uppstod
en sådan biandkultur redan innan goterna 453 från Svarta havstrakterna
kom hit. Från Norden hade säkerligen åtskilliga germangrupper dragit
söderut, bl.a. goterna, och de har i viss mån upprätthållit förbindelserna
med hemlanden. På så vis nådde oss impulser från skilda håll, från den
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
