Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman och Erik Cinthio
sialromerska områdena skall man söka den huvudsakliga
inspirationskällan. Vid slutet av första århundradet hade de romerska kejsarna
börjat prägla stora guldmynt, multiplar av enheten, och från och med
300-talet finner man dessa stora guldmynt, som oegentligt kallas
medaljonger, ej sällan infattade i en bred guldram och försedda med ögla
för att kunna bäras. Det är framförallt inom romarrikets gränsområden
och på närliggande germanskt område man hittat dem: i Egypten, Ungern,
Polen och Nederländerna men även i Skandinavien, och det är möjligt,
ehuru man ej kan bevisa det, att de utgjort en sorts utmärkelsetecken.
Dessa stora mynt med kejsarens bröstbild på den ena sidan och en
symbolisk framställning av kejsarmakten på den andra, burna som smycken,
har tydligen gjort ett starkt intryck på germanerna och blivit livligt
eftertraktade. I Pannonien kopierades de med en något barbariserad
prägel. I Skandinavien blev de mer barbariserade än de pannoniska,
men ibland har dock så mycket bevarats av förebildernas inskrift, att man
kan se, att dessa varit mynt för Konstantin den store (306—337) eller
Constantinus II (337—361). Dessa kopior är dubbelsidiga medaljonger,
grova och utan större intresse som bildkonst betraktade. Men omkring
400 börjar en inhemsk utveckling, som leder bort från förebilderna till
självständigt skapande. Tekniken förändras, hängsmyckena görs
ensidiga, präglas i tunt guldbleck därav namnet brakteat (lat. bractea =
tunt bleck).
Den bästa av de brakteater, som ännu står den romerska förebilden
nära, är funnen på ön Senoren i Blekinge. Det är ett utomordentligt fint
arbete och framställer kejsaren i bröstbild, omgiven av en barbariserad
inskrift. Ramen är kopierad efter en enkel klassisk förlaga, som vi känner
bl.a. från Ungern. Man kan då det gäller kejsarbilden knappast tala
om barbarisering. Förebilden var sannolikt ett mynt för Constantinus II,
men som bilden nu framträder, i mjuk modellering med kejsardiademet
klart återgivet, håret skickligt markerat under och över diademet och
med det något schematiserade fallet hos togan, visar den, att
stämpel-snidaren har varit utomordentligt skicklig; en sådan »kopia» kan icke
någon guldsmed utan säker formkänsla och konstnärlig begåvning
åstadkomma. Bilden är i sitt slag fulländad.
Denna brakteat är kanske gjord under slutet av 300-talet. Hastigt
skulle emellertid brakteatmästarna avlägsna sig från förebilderna, även
om de bibehöll vissa av de väsentligaste dragen hos de romerska
guldmynten, framför allt det stora kejsarhuvudet. Men det kom i den
vanligaste av alla brakteatbilderna att oförmedlat kopplas samman med en
hästbild, så att huvudet vilar direkt på hästryggen. Hästen är dessutom
ofta försedd med löst påsatta kulthorn, ibland också skägg, vilket liksom
runinskrifter och magiska tecken visar, att brakteaterna ej blott var
prydnader utan även amuletter. Konstnärligt sett varierar framställ-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
