Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
trots sina starka rötter i den förhistoriska tiden dock får räknas till den
kristna, romanska perioden.
De mellan 25—30 bonadsfragmenten från Osebergsgraven, från
800-talets mitt, framvisar rika bildmotiv: krigare, kvinnor i långa klänningar
med släp och schal, hus, skepp, hästar och vagnar samt processioner av
olika slag. Tomrummen mellan detta myller eller kanske rättare dessa
band av bilder är fyllda med geometriska mönster och tecken.
Kompositionen är oftast gjord i rader, så att räckor av figurer står ovanför
eller på varandra, fritt i luften. Genom detta framställningssätt ville
konstnären ge perspektiv i bilden.
Att ett försök eller en början till säkrare perspektivframställning
verkligen gjorts under vikingatiden visar ett av fragmenten. På detta
står figurerna inte enligt den gängse ordningen i luften ovanför varandra
utan är i viss utsträckning placerade bakom varandra, så att en
framförvarande figur täcker delar av en bakomvarande. Detta tidiga försök till
djupskildring synes inte vidare tagas om hand och utvecklas, ty i de
sista utlöparna av den förhistoriska bildvävnadskonsten, de redan
nämnda svenska vävnaderna från Skog och Överhogdal, ser vi att den
gamla uppställningen fortfarande är kvar och att till och med hela den
rörelse, som Osebcrgsfragmenten uttrycker, stelnat i ett ornamentalt
schema.
Såväl skillnader i perspektivframställningen som kvalitetsskillnader
över huvud taget visar, att flera olika konstnärer med större eller mindre
skicklighet varit sysselsatta med tillverkningen av bildtapeter till hovet
kring drottning Åsa, den namngivna drottning, för övrigt Harald
Hår-fagers farmor, som skulle ha dött vid 800-talets mitt, och som man på
olika grunder anser vara begravd i Osebergshögen.
Förmodligen har dessa konstnärer varit inhemska hantverkare, men
de har påverkats av starka, utländska impulser som de bland annat
mottagit från Skottland, ett land med vilket Norge under den tidigare
vikingatiden stod i livlig förbindelse. Denna konstnärliga påverkan
gjorde sig naturligtvis gällande inte blott inom bildvävnadskonsten utan
även på andra områden, som t.ex. på de yngsta bildstenarna, som vi
ska se längre fram.
Vad bildinnehållet hos dessa vävnader beträffar, ställs man här inför
samma problem som vid tolkningen av de gotländska bildstenarna.
Vissa situationer tror man sig känna igen, andra är mera svårtolkade.
Mycken lärdom har använts för att komma åt dessa problem, som
fordrar bl.a. och väl främst en ingående kännedom om de gamla
sagorna och kvädena, vilka till stor del är förlorade. Att såväl saga och
sång som dessa bilder, vilka senare utan tvivel utgjort ett slags
illustration till de förra, haft en oerhört stor betydelse för dåtidens kulturbärande
nordbor, därom råder icke något tvivel. Man kan också föistå, att det
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
