Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Teckningar på stenen från Alstad,
Östra Toten, Norge.
Detalj av Camminskrinet. Det
starka, orientaliska inslaget hos
dessa lejonbilder är uppenbart.
tiga, varandra korsande växtstammar, förbundna med en ring — ett
motiv som hämtats från England, från Winchesterskolan — och dels
lejonbilderna, t.ex. på Vangstenen, vilka står mycket nära de danska. Men
dessutom förekommer nya motiv, tecknade på ett helt annat sätt. Det är
människofigurer, långa, eleganta med svepande kappor eller långa
klänningar, som på stenen från Tu i Klepp (sid. 80), och förenklade, liksom
skissmässigt tecknade djurbilder, i vilka rörelsen fångats på ett sätt, som är
främmande för de mer eller mindre stillastående danska djuren. Helt
främmande för sydligare områden är också de bildscener man möter här, såsom
den på en gång rörande och dråpliga skildringen av Heliga tre konungars
färd till Betlehem och deras uppvaktning för Jesusbarnet på den
obelisk-artade stenen vid Dynna i Gran (bild sid. 84). Det är förbindelserna
med det sedan länge kristna Skottland med dess mycket stora antal
bildstenar, som ger den starka särprägeln åt dessa norska monument.
Går man över till Sverige, finner man där återigen en helt annan konst.
För första gången sedan 600-talet skapas här nu en betydande ny, svensk
nationell stil, runstensstilen. I motsats till vad som är fallet på de danska
och norska runstenarna, är ornamentiken på de svenska helt byggd på
en elegant linjeföring av grövre och finare slingor, vilka bildar fyrfotadjur
och ormar. Grundmotivet är en åtta, och de grövre slingorna följs som
ett ackompanjemang av de finare. Samma elegans finner man i djurens
huvuden, med långa utdragna nosar och ögon som svagt svängda droppar.
Denna stil växer fram under inflytande från såväl öster som väster.
Ostliga till sitt ursprung, i sista hand persiska, är de rika
palmettorna-menten, som t.ex. täcker nedre delen av den praktfulla stenen vid Stav
i Roslagskulla socken i Uppland. Skickligt komponeras de olika dragen
samman och resultatet blir en luftig, lätt helhetsverkan. För första
gången möter man här — om man bortser från den Lægæst, som gjort
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
