Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
Av fil. lic. Rune Norberg
Den som vill uppleva ett stycke koncentrerad nordisk medeltidskonst
från dess första — kanske också största — självständiga blomstringstid
bör göra ett besök i Tryde kyrka i Skåne och där betrakta den stora
dopfunten av sandsten, som troligen anskaffats i samband med kyrkans
invigning år 1160. Det är inte bara det att Trydefunten är ett av den
nordiska skulpturens främsta verk över huvud taget; den lämpar sig
dessutom utomordentligt väl för en introduktion i medeltidens bildvärld.
Om man ser till uppbyggnaden är funten delvis tidstypisk med en
cylindrisk skål, som har skrånande undersida, ett mellanstycke i form
av en bladstavsvulst samt en särskild fot, som i stort sett är konisk. Men
genom ett djärvt drag har skulptören givit det hela en arkitektonisk
resning, som är ganska enastående, samtidigt som konturen är både
karaktärsfull och spänstig. Han har nämligen placerat fyra tätt
sammantryckta människopar som bildar hörn och samtidigt åtminstone skenbart
bär upp den stora skålen. Dessa människopar står så lätt på var sitt
utskjutande blad att skålens väldiga tyngd trollas bort. Figurstilen är
inte mindre fascinerande. Skålens bildfält fylles av monumentala
kompositioner, helt i den romanska internationella konstens anda och med
paralleller inom de flesta delar av den dåtida romersk-katolska
kristenheten. Två drag är emellertid konstnärens egna. Dels sättet att modellera
figurerna genom att låta släta ytor omväxla med parallella ristade
streck och korta, likaledes parallella bågar, ibland lagda på varandra
som fiskfjäll eller taktegel, det hela utspelat mot i regel neutralt släta
bakgrunder. Dels och framför allt skulptörens starka betonande av
uttrycket, som växlar från Kristus, »Världsdomarens», majestätiska
oberördhet och de uppvaktande ärkeänglarnas vördnad till de här i den
ovanliga Stanislaslegenden agerande personernas beskäftighet och
förvåning. Allt är åstadkommet med ganska schematiska och grova medel,
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
