Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Romansk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
Gravsten, nu inmurad i
nordportalen till Dalhems kyrka på
Gotland. noo-talets slut. Mitt i den
strängt och med många lån från
klassisk konst uppbyggda reliefen
har skulptören — som troligen är
identisk med Sighraf — lyckats få
in en för tiden ovanlig grace och
innerlighet i skildringen av
förhållandet mellan Kristus och prästen
Nicolaus.
ligen Sighraf, som signerat en funt i Aakirkeby på Bornholm och
exporterat en hel del andra funtar i en mycket karakteristisk stil. Figurerna
marscherar gravitetiskt mot släta bakgrunder. Hans verkstads
dopfunts-fötter betecknar också något nytt i fråga om innehållet. De bistra
odjursfysionomierna har ersatts av tronande helgon av samma slag som den
ovannämnda franska stilens kultbilder. Hos Sighraf är det mest
kompositionen som bär klassiska drag. Rent skulpturalt står han åtminstone
under sin senaste och originellaste period nästan på samma stadium som
vikingatidens gotlänningar. Figurerna framstår nästan flata i ett plan
mot bakgrunden och detaljerna skildras genom ristade linjer.
Utomordentligt fängslande är hans gravsten över kyrkoherde Nicolaus i
Dalhems kyrka.
Den gotländska stenskulpturens storhetstid ebbar under 1200-talets
förra hälft ut i de ateljéer som brukar få det gemensamma namnet
Calcarius, vilket syftar på att materialet nu blivit den mera
lätt-bearbetade gotländska kalkstenen. Redan vid denna tid påbörjades den
rent industrimässiga gotländska produktionen och livliga exporten av
figurlösa funtar, som verkade enbart genom proportionerna och
materialets skönhet.
Det medeltida Danmark, inte minst Skåne, var skådeplats för en
livlig verksamhet inom stenskulpturen. Lunds domkyrka var ett
naturligt centrum men dess rika skulpturutsmyckning av lombardiskt
kynne var mestadels ornamental och detta satte givetvis sin prägel på
Skånes övriga stenskulptur. Den mera renodlade bildkonsten
ombesörjdes som vi redan sett av inkallade konstnärer som t.ex. Trydemästaren.
Mästare som Carl och Mårten föredrar täta bladrankor och andra
ornament omväxlande med enstaka djurbilder, framförallt lejon.
Lunda-domens portallejon har haft många motsvarigheter i enklare kyrkor,
liksom också lejonen i Slesvigs domkyrka efterbildats i sydligaste Danmark.
Av ren figurkonst inom Lunds domkyrka må nämnas de ståtliga resterna
av västportalens tympanonfält från 1160-talet med Kristus som
världs-domare. Tillsammans med en änglabild i domkyrkan och en dopfunt i
Saxtorp vittnar denna monumentalt uppfattade, för övrigt med det
samtida monumentalmåleriet besläktade bild om ett direkt samband
med konsten i Westfalen (Soest, Erwitte) och allt talar för att det är den
westfaliska gruppen som varit den mottagande. Också Sighraf tycks ha
utgått ur denna verkstad, ja det har till och med ifrågasatts att Sighraf
själv skulle vara mästaren till tympanonreliefen i Lund.
En ganska originell konstnär är den s.k. Mörarpsmästaren som utfört
en grupp fyrsidiga dopfuntar med en ganska fri och rörlig figurstil men
med en teknisk hållning som om det hela egentligen vore tänkt i metall.
Virtuos både i fråga om teknik och komposition är mäster Tove, som
utfört dopfuntar med livfullt berättande scener och tympanonreliefer av
8
II3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
