Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Romansk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rune Norberg
mera konventionell art. Toves verksamhet tillhör redan 1200-talets början
då funtarna i regel är figurlösa. Enstaka funtmästare under detta
århundrade håller dock fast vid figurer som prydnad. Det roligaste exemplet
är funten i Okome, Halland, men där är stilen redan rent gotisk.
Jyllands mäktiga granitkyrkor är tekniskt sett mästerverk av
sten-huggarkonst, likaså kyrkornas romanska dopfuntar av samma material.
Men med ren bildkonst var det sämre beställt här. Man nöjde sig oftast
med enstaka figurer, i regel lejon i ganska låg relief eller enstaka
människofigurer. Likartat är förhållandet på de danska öarna. Men det finns
åtskilliga undantag, dels tavelliknande reliefer som inramar portalerna,
t.ex. i Vejlby, dels tympanonreliefer med mera komplicerade
bildframställningar. Dessutom har man i viss utsträckning importerat figurrika
dopfuntar, framförallt från Gotland. Bildkonst av europeisk klass möter
oss vid några tillfällen på Jylland. Mest bekant är den s.k.
Katthoved-doren på södra tvärskeppet till Ribe domkyrka, med en skildring av
Korsnedtagningen. Kompositionen är klar och redig, rörelsemotiven
något kantiga och figurstilen snarast mellaneuropeisk. Ett drag bör
påpekas eftersom det ofta dyker upp under medeltiden. Kristus framställes
betydligt större än de övriga figurerna för att extra betona hans helighet.
Mjukare och elegantare är stilen i relieferna på Öster Starups kyrka,
liksom ribeskulpturerna tillkomna troligen 1125—50. S:t Mikaels
dekorativt ståtliga kamp mot draken i Öster Starup erinrar om de ovan
nämnda dopfuntsbilderna från Sävare i Västergötland och torde liksom
dessa ha rhenländskt-lombardiskt påbrå. En ungefärligen samtida, ganska
rik skulptural dekoration av helt annat kynne har bevarats i Vor Frue
kirke i Aalborg. Dessa bilder hör hemma i engelsk konst och är av
intresse också därför att de har många paralleller i västra Sverige.
Inte heller i Norge ville figurskulptur i sten slå riktigt igenom. De
ganska talrika dopfuntarna av täljsten, som för övrigt också
exporterades till grannländerna, är i regel enkla och blott ornamentalt
dekorerade. Norrmännens bildfantasi var kanske alltför fast bunden till
trä-skärningskonsten. Men också här finns det remarkabla undantag,
mestadels mer eller mindre engelska till ursprunget. Tidigast och märkligast
är en serie skulpturfragment som bevarats från någon av 1
ooo-tals-kyrkorna i Trondheim. Här förenas teknisk skicklighet med utpräglat
formsinne och livlig bildfantasi, som dock rör sig med i den normanniska
konsten gängse motiv. En hedniskt gapande drake och ett odjurshuvud
med hånande tunga invid varandra på samma kapitäl ger kanske den
bästa uppfattningen om denne konstnär, som enligt nyaste forskning
skulle ha gjort sina lärospån i Canterburykatedralens krypta. En stor
figurprydd dopfunt i Skjeberg är importerad från England, några andra
funtar har kommit från Gotland. De tidigaste stenfuntarna i Bohuslän
har både i formen och i den låga reliefen starka reminiscenser av inhemsk
114
Tympanonreliefen med
korsnedtagningen över
»Kathovedporta-len» till domkyrkan i Ribe.
Kristus som världsdomare.
Mittpartiet av den forna västportalens
tympanonfält i Lunds domkyrka,
nu i domkyrkomuseet. Utfört på
1160-talet av en skulptör som
också verkat i Soest, Westfalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
