Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Gotiska stildrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rune Norberg
den kyrkliga konsten demokratiserades och så småningom förlorade sin
medeltida egenart i renässansens mäktiga våg.
Den gotiska konstens vagga är, vad bildkonsten beträffar, norra
Frankrike, liksom gotiken i byggnadskonsten fått sin huvudsakliga
utformning där. Inom arkitekturen har gotiken för övrigt en betydligt entydigare
utveckling än inom bildkonsten. De första tydliga exemplen på den nya
stilen framträder inom monumentalskulpturen från 1190-talet i Senlis,
där figurerna plötsligt vaknat upp ur den romanska högtidligheten och
stelheten och både rör sig obesvärat och livligt och dessutom förefaller
att vara riktiga människor med kropp under de veckrika dräkterna.
Ungefär samtidigt möter man liknande tendenser i engelskt
miniatyrmåleri och fransk-rhenländsk guldsmedskonst, närmare bestämt hos
Nicolaus av Verdun. I den nya stilen ingår tydliga impulser från klassisk
konst, dels anammade direkt i Frankrike, dels förmedlade genom den
ännu blomstrande byzantinska konsten. I mellersta Tyskland är det,
som redan antytts, den byzantinska stilen som dominerar och detta så
sent som in på 1200-talets andra hälft vilket medför vissa komplikationer
för forskningen när det gäller de ledande konstländernas avspeglingar
i ett randområde som Norden. Här möttes nämligen ren gotik från
Frankrike och i någon mån också England och Västtyskland med
impulser från mellersta och så småningom också norra Tyskland. Politiska
och kulturella förändringar gjorde att de givande konstområdena
växlade. Under 1300-talet övergick hegemonien från Frankrike-England
till Rhenlandet, Westfalen, Böhmen och till sist Burgund. Till slut blev
det tack vare den tyska Hansan så att det mesta som nådde oss från
kontinenten kom hit i nordtysk tappning, framförallt via Lübeck, men flera
av de stora handelsstäderna vid Östersjön har också spelat stor roll under
olika tider av senmedeltiden, inte minst Danzig.
Det finns forskare som menar att endast den egentliga höggotiken av
franskt ursprung har rätt till namnet gotik inom bildkonsten, och man
har därför givit de olika utvecklingsskedena före och efter olika namn.
Självfallet kan en sådan synpunkt vara riktig om man behandlar ett av
de ledande områdenas konst. Här betraktas gotiken emellertid som en
företeelse som med sina vågberg och vågdalar dock hänger samman
ganska organiskt från omkr. 1200 till 1400-talets mitt, då förhållandena
blir mera komplicerade tack vare den annalkande renässansen. Därmed
menas inte att varje konstverk här i Norden som tillkommit efter 1200
skulle vara gotiskt, det har redan framgått av det föregående. Trots den
livliga prästerliga kontakten med kontinenten blev det nämligen så att
vissa stilriktningar slog rot här uppe, framförallt i mera isolerade delar av
Norden, och fortlevde långa tider efter det att de slocknat i
ursprungsländerna. Ett konsthistoriskt tvärsnitt genom Norden, låt oss säga omkr.
1300, då gotikens stjärna stod i zenit, skulle ge verkligt överraskande
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
