Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nordisk medeltid, av Rune Norberg
- Gotiska stildrag
- Gotisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
Två madonnabilder, överst från
Lövångers kyrka i Västerbotten,
där den höggotiska, »sköna
»franska stilen möter oss outspädd,
1300-talets början. Nederst från
Overtorneå kyrka, Norrbotten,
nära polcirkeln. Jämför med
Lövångermadonnan, som blott är
några årtionden äldre.
Overtorneå-flickan visar fransk stil i
troskyldig nordisk förenkling.
Sörjande Johannes ur krucifixgrupp
från Rörby kyrka, nu i
Nationalmuseet, Köpenhamn. Fransk eller
av fransk stil starkt påverkad
träskulptur från tiden omkr. 1230.
Klassicistisk stil och levande
människoskildring kombineras här.
resultat med romanska, tidigt gotiska och höggotiska element sida vid
sida.
Skulptur och måleri följer i viss mån skilda utvecklingslinjer, varför de
behandlas var för sig i det följande. Även monumentalskulpturen i sten
borde enligt traditionen ha behandlats för sig om det icke varit så att
den åtminstone kvantitativt var så sällsynt i Norden under denna tid och
att det faktiskt i flera fall kunnat konstateras ett direkt samband mellan
den och träskulpturen.
*
Gotisk skulptur
Det är ganska naturligt att de äldsta bevarade exemplen på den nya
stilen här i Norden utgöres av importerade konstverk från Frankrike.
Av flera skäl lämplig som introduktör är det utomordentligt sköna stora
krucifixet (72 cm) eller rättare Kristusbilden av elfenben i Herlufsholms
kyrka. Man kan jämföra den med Vätekrucifixet s. 102. Den stela
hållningen har förbytts i fri, om också spänd rörelse, som dock delvis beror
på elefantbetens form. Naturalismen i skildringen av kroppen har här
gått längre, för att nu inte tala om ländklädets eleganta drapering, som
är så noga studerad att man nästan tror sig kunna identifiera tygsorten.
Innehållet är också annorlunda. Konungen har blivit en lidande
människa som sluter ögonen i smärta och från hans sidosår droppar blodet.
Endast den ornamentalt eleganta utformningen av hår och skägg
anknyter till den äldre traditionen.
Bristen på bevarad träskulptur i de ledande konstländerna gör det
svårt att avgöra vad som är inhemskt och utländskt i vår talrikt
bevarade skulpturskatt från 1200-talet. Jämförelsen med den högklassiga
monumentalskulpturen ger inte alltid rätt vägledning. Det är nämligen
alldeles uppenbart att man i norra Frankrikes konstcentra, inte minst
Paris, haft en utomordentligt rik produktion av kultbilder, både för
eget bruk och för export, vid denna tid, och att kvaliteten under sådana
omständigheter även där kunde vara växlande är självklart. Det är
också högst troligt att konstnärer själva emigrerade och öppnade
verkstäder i våra avlägsna länder. Efterfrågan var enorm och den
sammanhängde med en allt rikare utveckling av kulten med sidoaltaren och nya
kultbilder i den ringaste landskyrka. Delvis anskaffades väl de nya
bilderna den interna vägen, dvs. genom prästernas och klostrens egna
verkstäder, vilket ofta främjade ett envist fasthållande av traditionen.
Men just under 1200-talet började städernas helt profana konstnärer
konkurrera på allvar och ganska snart blev det så att de rent kyrkliga
konstverkstäderna spelade allt mindre roll.
Det fanns alla förutsättningar för en livlig kontakt med fransk konst
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 9 20:25:54 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/3/0135.html
