Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Gotisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rune Norberg
ädel hållning, riktiga proportioner och verkligt sinne för skulptural form,
även om veckbehandlingen ännu uppvisar bysantinska drag. En hel rad
kultbilder i Strängnäs stift är utförda av en inhemsk snickare, påverkad
av denne skulptör, något som länge anats men först genom en nyfunnen
madonnabild i Säterbo kyrka kan bevisas. Ännu intressantare är
emellertid en uppländsk efterklangsbild, nämligen S. Olov i Valö. Dels
bevisar den att Över-Järnamadonnans mästare utfört en nu försvunnen
Olovsbild som ganska noga kopierats, dels uppvisar den skillnaden i
skulpturuppfattning hos svenskar och utlänningar. Förebildens ganska
fylliga modellering blir här nästan negativ, man får intrycket av en
stock som kannelerats. Känslan för kroppens volym har försvunnit och
i utformningen av ansiktets detaljer härskar en hård stilisering som verkar
rent romansk. Därmed är inte sagt att det är någon större skillnad i
kvalitet, bara det att de båda skulptörerna arbetar med olika medel.
Lokala verkstäder med ganska god medelkvalitet kan också
konstateras i Västergötland och på andra håll i mellersta Sverige. Här blandas
franska, engelska och tyska inflytanden med eftersläpande romanska
på ett sätt som fordrar volymer för att reda ut. Några av de bästa
skulpturerna från denna tid har funnit vägen till Värmlands skogar. Så en
ända in i vår tid »undergörande» madonnabild i Glava och en tronande
biskop från Visnums-Kil, båda med delvis bevarade skåp. Biskopen är
märklig såtillvida som statuarisk hållning kombinerats med rörelse och
detaljerna underordnar sig helheten på ett för tiden ovanligt sätt.
Skulptören är med andra ord virtuos men icke desto mindre svår att inringa
till nationalitet och utbildning.
Av speciellt intresse för svenska förhållanden är utvecklingen av
Gotlands träskulptur under 1200-talet. Här möter man upprepade och
starka inslag av tysk konst, vilket ju är naturligt om man betänker Visbys
ställning som tysk hansestad. Särskilt Sachsen och Westfalen har
förmedlat de från Frankrike utgående stilimpulserna och givit dem en
tillsats av stilisering och tyngd. Bland de olika mästarpersonligheter som
kan urskiljas må nämnas den uttrycksfulle och monumentalt sinnade
Hejnummästaren och den mera elegante Tingstädemästaren, som båda
lämnat åtskilliga arbeten efter sig och givit upphov till gotländsk
bygde-konst. Lustigt nog är det förnämligaste provet på skulptur av
Tingstäde-mästarens riktning en liten bältesölja av silver med ryttare och kvinna i
»friskulptur». Den ingår i den stora silverskatten från Dune, nedlagd
1361, vid Valdemar Atterdags härjningar. Att detta utsökta lilla
konstverk skulle ha tillkommit på Gotland är väl föga troligt så laddat av
fransk elegans som det är. Direkta franska inslag kan också noteras.
Krucifixgruppen från Bro från århundradets mitt har nämnts ovan,
säkrare och mera betydande som konstverk är det stora triumfkrucifixet
från omkr. 1270 i Öja, av vilkets sidofigurer blott den berömda Mater
13°
.9. Olovsbild i Valö kyrka,
Uppland, utförd vid 1200-talets mitt
av en svensk skulptör som direkt
efterbildar en skulptur av samma
hand som utfört
Överjärnamadon-nan sid. 12g. Här framträder den
nordiske skulptörens dragning åt
det dekorativa och ornamentala
och hans ringaktning för
naturalistisk form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
