Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Gotisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
S. Olov, monumentalskulptur av
trä i Björksta kyrka, Västmanland.
Återger fransk stil från
1300-talets början eller omkr. 1323.
Detalj av S. Olovsbilden från
Bunge på Gotland i Statens
historiska museum, utförd vid
1300-talets början av den franskt skolade
»Bungemästaren», som företräder
höggotikens »sköna» period.
diga stift. Den monumentala stilen under 1200-talets sista fjärdedel
representeras av de väldiga kultbilderna av S. Olov i Frötuna och S. Erik
i Roslagsbro. Den sistnämnda har t.o.m. ansetts vara en replik av en
undergörande stenbild i domkyrkans västportal.
Rent fransk stil från 1300-talets första tredjedel representerar den
lilla madonnabilden av valnöt från Lövånger (sid. 124), i Västerbotten.
Höggotikens naturalism finns kvar i viss mån, men det väsentliga är
rörelsen, både figurens »kontrapost»-ställning och dräktens böljande veck
som lever sitt eget lagbundna liv och så mycket som möjligt döljer
kroppens detaljer. Ansiktets uttryck är ljuvt och dess form skön, men
det hela en aning stereotypt. Hur stereotypt denna riktning kunde ta
sig uttryck framgår av de vida spridda och därför ofta stilskapande små
franska elfenbensbilderna som bevarats i stort antal.
På grund av personliga förhållanden (biskop Ödgisle) blev även
Västerås stift för en tid något av ett franskt konstcentrum. Exemplen är
mångfaldiga, från den monumentala S. Olovsbilden i Björksta till de små
retabelbilderna från Hubbo och By. Hubbomästaren har också snidat
en S. Erik (?) i Glanshammar i Närke. Ännu starkare har det franska
inslaget varit i Skara stift tack vare domkyrkans utbyggnad i fransk
stil. Det som bevarats av denna franska stilvåg från 1300-talets förra
hälft finns nu i de mera avlägsna delarna av stiftet, t. ex. de hittills
ej observerade krucifixgrupperna i Or i Dalsland och T veta i Värmland.
Trots sentida övermålning är dessa båda skulpturgrupper av sådan
kvalitet att de har få motsvarigheter även på kontinenten. En mycket
betydande skulptör, kanske en inflyttad fransman, har utfört en rad
skulpturer på svenska fastlandet, Gotland och i Finland. Madonnorna
i Overselö och Nousis, manliga helgon från Bunge och Hejdeby är
antingen egenhändiga arbeten eller åtminstone utgångna ur hans
verkstad. Han brukar kallas Bungemästaren och har verkat under
1300-talets förra hälft. Framförallt på Gotland har han funnit inhemska
efterföljare. Andra konstnärer som mästaren till det ofta avbildade krucifixet
från Botkyrka eller den flitige Dalbymästaren i Uppland är starkt
inspirerade av fransk konst men i nordisk översättning. Beträffande
vardagsvaran, t.ex. de triumfkrucifix från 1300-talet som bevarats i
hundratal i Mellansverige är den direkta förebilden svårare att reda ut.
Det förefaller som om västra Tyskland, framförallt Rhenlandet och
Westfalen skulle ha spelat en större roll än väntat för Nordens konst
under 1300-talet, men man kan sällan peka på bestämda konstverk från
detta livaktiga konstområde. De berömda korapostlarna i Kölns
domkyrka från 1320-talet har dock sina något anspråkslösare kusiner i ett
retabel i Vamlingbo på Gotland från århundradets mitt.
Från tiden omkring 1300 började emellertid även Nordtyskland och
då framförallt Lübeck framträda som en alltmer betydande källa även
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
