Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Gotisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rune Norberg
retablerna, som antingen hade formen av en målad skärm med gotiska
krön eller en lång skärm med framförställda skulpterade figurer i arkader
med gotiskt masverk. Få av dessa äldsta retabler har över huvud taget
bevarats, de flesta dock i Norden, framförallt på Gotland och i Västerås
stift. Äldst på fastlandet är det blott delvis bevarade retablet från Hubbo,
se ovan sid. 137, något yngre, från tiden inemot 1300-talets mitt,
retabel-figurerna från By och ännu något senare slutligen retablet i Skattungbyn
som nu står ovanpå ett altarskåp från 1400-talets början. Skattungbyns
retabel är väl bevarat och intressant därför att det av allt att döma är
ett svenskt arbete med skulpturalt förenklad form, jämfört med de
nyssnämnda skulpturernas eleganta stil. Den gotländska »Alamästaren»
har utfört ett retabel för Ala kyrka som i sin anknytning till franskt
erinrar om de nyssnämnda, men på Gotland har varierande typer
förekommit, de flesta dock från 1300-talets senare hälft och med påtagligt
nordtysk karaktär, de flesta kanske importerade.
Under 1300-talets lopp blev den nordiska konsten alltmer förvirrande
och motsägelsefull i sin rikedom. Den »sköna» gotikens S-kurvor
dominerar skenbart bilden under århundradets förra hälft. I själva verket
levde dock även den mera klassiskt lugna, tidigare höggotiska stilen kvar
och uppvägde hela tiden kvantitativt den mera mondäna riktningen
eller överträffade den till och med. Därigenom kom den att direkt och
omärkligt övergå i den reaktion mot den »sköna» gotiken som med
utgångspunkt i Rhenlandet och Böhmen kom att prägla utvecklingen i
Europa under 1300-talets mitt och senare hälft. Men frågan är om icke
en del av detta uppror mot de slanka, böljande linjerna och den
opersonliga skönheten uppstått spontant här uppe också. Man vill gärna
tro det när man studerar de kända stenskulpturerna på konsolerna i
Uppsala domkyrkas koromgång. Här är det fråga om satta figurer,
tung modellering och dragning åt groteskerier även i allvarliga ämnen.
De skulptörer som arbetat här på 1340-talet anses vara gotlänningar
och återfinns också kort därefter i Visby domkyrka. Den gotländska
stenskulpturen vid denna tid visar utpräglade tendenser att övergå i
folkkonst där det frodiga formspråket och berättarglädjen dominerar på
skönhetens bekostnad.
Ännu en variant av 1300-talets höggotiska stil kan studeras i
Linköpings stift, där de konstnärliga förbindelserna när det gällde
domkyrkans utsmyckning alltjämt riktades mot England. Skönast är
stenskulpturerna i domkyrkans väggarkader, framförallt huvudena som på
engelskt sätt skjuter ut här och var. Också den rikt figurprydda
portalutsmyckningen och det bevarade triumfkrucifixet hör hemma i samma
konstområde och vad mera är, de har lämnat ej så få besläktade
konstverk efter sig ute i stiftets kyrkor, de har givit upphov till en specifikt
östgötsk konst med engelsk grundton.
5. Erik i Roslagsbro kyrka,
Uppland. Monumental träskulptur
i fransk stil från omkr. 1280,
sammanhängande med den franska
skulpturhyttan vid Uppsala
domkyrka.
I40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
